Strävt, stort och imponerande, men vad är det?
Fyra röda viner serverades blint för provningsgruppen i lördags. Det första var definitivt en Bourgogne, det andra en urtypisk Cote Rotie och det tredje vinet var troligtvis en Bordeaux. Och nu trodde jag att jag kommit på temat för provningen, franska klassiska viner? Men vad hade vi då i det fjärde glaset?
Doften var mycket stor, djup, tät och komplex. Efterhand växte den ytterligare i komplexitet och visade mer av mörka bär och torkad frukt. Smaken var mycket koncentrerad, mycket tanninrik och maffig. Massor av frukt och exceptionell, lång eftersmak. Jag sätter 96 poäng! Kanske är det en La Tyre från Alain Brumonts bästa vingård på Chateau Montus i Madiran? Årgång 2001? Eller är det en av de tanninrika och maffiga supercuveerna från Chateauneuf du Pape?
Provningsledaren log och sa att vinet inte kom från Frankrike. Så temat var inte franskt! Italien? Och då måste temat vara årgången. Kanske drack vi ett superkoncentrerat vin från Toscana? Provningsledaren gav oss en ledtråd; producenten är berömd och vinet har fått tre glas i Gambero Rosso varje årgång det producerats. Då klack det till. Sagrantino, från Arnaldo Caprai. Vinet var en 1999 Sagrantino di Montefalco 25 Anni från Caprai. Sagrantino var en nästan utdöd druva som Caprai har tagit tag i och utvecklat till en av de bästa från Italien. Vingården ligger strax utanför den lilla staden Montefalco i Umbrien. Caprai producerar cirka 30000 flaskor av Sagrantino di Montefalco 25 Anni årligen.
De övriga vinerna var:
1999 Cote Rotie från Jean-Michel Stephan, urtypisk Cote Rotie med rökt kött i doften. Smakrikt med hög syra. Lång eftersmak. Mycket bra, 94 poäng
1999 Gevrey-Chambertin, Lavaux-St-Jacques, Armand Roussau. Ljus färg med mognad. Smak och doft är yngre än vad färgen indikerar. Fin Bourgogne, 92 poäng
1999 Clerc-Milon, Paulliac. Ett balanserat, bra vin. Ursprungstypiskt, 91 poäng
