Vinunics Viner

Ja, vintidningsredaktören var också med och en del andra vinkunniga människor. Vi skulle prova 23 årgångar av Guigals vin Cote Rotie La Landonne. Vi visste inte i vilken ordning vinerna skulle provas, det var dolt. Provningen visade sig vara perfekt organiserad och indelad i 4 omgångar med 8 viner i varje provningsomgång. Först kom de lite svagare, totalt fyra, och därefter alla bra och exceptionellt bra årgångar. Vintidningsredaktören hade smugit in en joker i den sista omgången, ett vin från Sine Qua Non, Raven Syrah 2006 och det stack ut och skiljde sig från de övriga 23 vinerna.

Världsmästaren är som sagt världsmästare, så det går knappast att ifrågasätta hans status i provningsgruppen, är man världsmästare så är man. Den misslyckade stekarn har tränat Världmästaren och provar och skriver mer om vin än någon annan jag känner. (Den misslyckade stekarn vill gärna var en stekare men misslyckas, han är fortfarande bara en snäll, trevlig kille). Politikern, han provar också massor av viner per år, kanske mer än Den misslyckade stekarn, och skriver flitigt om dem alla. Vintidningsredaktören, han provar också massor av viner varje år, men bara de allra bästa. De här fyra kallar vi stjärnprovarna.

Provningsgruppen var alltså kvalificerad, erfaren och på hugget. Vi började prova och efter de första åtta vinerna, så delgav vi protokollchefen våra poäng för respektive vin. Poängen var hyfsat samstämmiga i början men sedan hände det. 95, 99, 96, 100, 99, 95, 98, 97, 94, 99, 85, 93, 98, 100, 96. En av stjärnprovarna satte 85 poäng, när alla andra var eniga om 94-100 poäng. Och sedan fortsatte det på samma sätt med flera viner. 88, 89, 90, 86, 87, 90, 85, 89, 88, 96, 88, 89, 90, 87. Va, satte han 96 poäng? Här var alla utom en av stjärnprovarna eniga om att årgången inte var på topp.

Vad lär man sig om detta? Kanske att till och med en stjärnprovare kan ha fel. Eller att vinsmak faktiskt är subjektiv. Eller kan det vara så att en har rätt och alla andra har fel? Jag vet faktiskt inte. Jag frågade avvikarna och bad dem förklara hur de tänkte när de satte helt andra poängnivåer än resten av gruppen, men någon förklaring fick jag egentligen inte. Smak är smak och den är personlig. Det är väl den enda slutsats man kan dra av detta.

Vilken årgång var bäst då? Ja, det beror på vem man frågar som sagt var. Men det var nog 1983,1985,1988,1989,1990,1991,1994,1995,1997,1999,2000,2003 eller 2005.

Kleine Zalzes bästa viner!

Club VinUnics medlemmar provade inte bara Vergelegens viner under sin Sydafrikaresa. Vi bodde på Kleine Zalzes fantastiska anläggning och intog några måltider i de tre restauranger som finns där, bl a toppkrogen "Terroir".

Vi provade också huvuddelen av Kleine Zalzes sortiment under ledning av Johan Joubert, husets framgångsrike vinmakare. Joubert är känd för att vara en av världens främsta blenders och han gav en intressant inblick i vilka egenskaper druvorna från KZ:s olika vingårdar tillför de olika vinerna. Han tog också med några av medlemmarna ut i vingården och gav en lektion i beskärning.

Provningen spände över ett brett register av viner från den aktuella årgången - från vita viner i Cellar Selection-serien till husets verkliga toppviner. I den senare kategorin fanns Vineyard Selection-serien, vars viner görs på druvor från de bästa lotterna i Kleine Zalzes egna vingårdar. De bästa faten väljs sedan ut för att ge vinerna i Family Reserve-serien.

Här några notat:

Kleine Zalze Family Reserve Sauvignon Blanc 2008

En intressant, komplex sauvignon blanc, som speglar sitt ursprung mer än druvsorten. Det finns naturligtvis en ton av krusbär, men det är sparris, gröna fikon och gröna bönor som attackerar allra ivrigast och som vilar på en grund av blommor och örter. En djup, rik och välbalanserad sauvignon blanc, som fungerar utmärkt till mat, såväl getostbaserade rätter som fiskrätter med kraftiga såser.

50% av druvorna hade hämtats från Durbanville, 35% från Stellenbosch, 5% från Darling, 5% från Elim och 5% från West Coast - ett lysande exempel på hur Joubert använder hela Kapprovinsen som palett när han blandar sina viner - från sydkusten till nordligaste delen av västkusten.

Provade för fem månader sedan årgång 2006 av detta vin, som visade sig ha utnyttjat tiden väl. Doften var ännu relativt återhållen men hade utvecklat en fin mineralton ovanpå de tropiskt gröna nyanserna. Smaken var stor, generös och kraftfull. Också då konstaterade vi att detta var ett perfekt matvin.

Kleine Zalze Family Reserve Shiraz 2006

En klassisk, fruktig shiraz med björnbär, och fin kryddighet. I munnen får vinets inensivt kryddiga smak av plommon och mörka bär stöd av välintegrerade ektanniner skapade under 22 månaders lagring på nya franska fat. Ett ännu ungt, välbalanserat vin som kommer att utvecklas väl under ytterligare minst 10 år. Utan tvekan det bästa vin Kleine Zalze producerar.

Kleine Zalze Vineyard Selection Barrel Fermented Chenin Blanc 2008

Va? Kan chenin blanc smaka så här! Det var många som fällde den kommentaren när vi fått detta vin i glaset. Vinet attackerade med en koncentrerad arompalett med tropisk frukt och kaprifol, kryddat med botrytis och rostade fat. Smaken var rik, elegant och gräddig med fin syra och inslag av mogna persikor och lager på lager av tropiska frukter. Även smaken är kryddad med lite botrytis och rostade fat (vinet har jäst på 30% nya och 70% ett år gamla fat). Vinets läckert fruktiga rondör har grundlagts i Heldebergvingårdarna med lågavkastande bushvines, men 6 månaders fatlagring på jästfällningen har bidragit liksom det faktum att bara en tredjedel av vinet genomgått malolaktisk jäsning. Ännu väldigt ungt, men med potential för fin utveckling de närmaste 3-5 åren.

Kleine Zalze Vineyard Selection Cabernet Sauvignon 2006

Ett vin i cabernet-vännernas smak! Djupt rubinröd färg och en druvtypisk doftpalett med plommon, björnbär och kryddor. Den medelfylliga smaken har inslag av lakrits och är koncentrerad med fin balans mellan eken och frukten. Tanninerna är fasta och vinet har fin längd.

Johan Joubert berättade att man jäser en del på ståltank med regelbunden överpumpning, resten på betongtank med traditionell nedtryckning av skalhatten. Lagring 18 månader på 30% nya, 30% ett år gamla och resten två år gamla fat av fransk ek.

2006 var en sval årgång och den långsamma mognaden lade grunden till ett ovanligt komplext vin - ett omdöme som också kan appliceras på de 2009:or som nyligen skördades. 

Kleine Zalze Vineyard Selection Barrel Matured Shiraz 2006

Även detta vin visade upp en komplex fruktighet med björnbär och kryddor och med ett litet inslag av fikon. Smaken är ungdomlig, komplex och med en fin tanninryggrad. Smaken har fin längd. Det är påfallande vilket syskontycke det finns mellan detta vin och cabernetvinet från samma årgång. Kvalitetsnivåmässigt ligger de väldigt lika och karaktären är i princip densamma. Det som skapar skillnader är naturligtvis druvsorten, men i övrigt är detta två viner på samma nivå - mycket spännande att prova mot varandra!

Johan Joubert berättade att båda vinerna kom från de tre bästa vingårdsavsnitten i två olika vingårdar nära vineriet. När druvorna skördats väntade 10-12 av Jouberts medarbetare vid sorteringsbordet för att plocka bort alla druvor som inte var perfekta. Efter jäsningen lagrades båda vinerna lika länge och med samma fördelning mellan nya och gamla franska ekfat.

Till finalen var ett antal viner direktkvalificerade. Petrus, Le Pin och La Tache, för att de är så dyra att alla ville ha med dem i finalen; Cote Rotie La Mouline, Chateau l'Angelus, Beausejour-Duffau, Leoville-Poyferre, Caumus Special Selection, Chateau Rayas och Cote Rotie La Landonne för att de placerade sig i topp för fem år sedan och Ridge Monte Bello samt Philip Togni för att de vunnit Cabernet uttagningstävlingar under året mot Italienskt och Amerikanskt motstånd.

Inför årets provning haglade tipsen och de flesta ansåg att nu kommer Bordeaux tillbaka och tar hem en storseger. Bordeauxvinerna antogs vinna på att de blivit äldre, medan vinerna från nya världen och av druvan Syrah antogs ha tappat i kraft. Vi kunde inte ha haft mer fel!

Bordeaux vinerna var strålande men trots det kom bästa vin från Bordeaux först på 8 plats! Och det trots att 7 av de 18 vinerna i finalen kom därifrån. Chateau Latour, Margaux, Mouton-Rhothschild, Haut Brion och Lafite slogs alla ut i den första semifinalen mot bättre Bordeauxviner. Latour och Margaux var klart bäst av de fem, men räckte ändå inte till. Lafite och Mouton var inte lyckade och kom på den undre halvan bland 18 provade Bordeauxviner.

I finalen sopade viner av druvan Syrah/Shiraz hem segern. Vinnare var Cote Rotie La Landonne Guigal, tvåa kom Cote Rotie La Mouline Guigal och delad trea blev Hermitage La Chapelle från Jaubolet. Men som provningsnoteringarna nedan visar, så var alla vinerna enastående..

Vinerna presenteras i den ordning juryn rankade dem. * efter namnet anger kvalitén på en femgradig skala, där ** motsvarar 85-90 poäng, *** 90-94 poäng, **** 95-98 poäng och ***** 99-100 poäng. Betygen är mina egna. Vinerna provades halvblint, dvs vi visste vilka vinerna var, men inte i vilken ordning de serverades.

1. Cote Rotie La Landonne 1990, E. Guigal *****

Fantastiskt stor, djup, maffig och fruktig Syrahdoft. Dova toner av mörka bär, choklad, torkade frukter och rökt kött. Smaken är kraftfull, fruktfyllig, sträv och köttig. Balansen är perfekt och eftersmaken är enastående lång. Kan drickas nu men håller sig på topp i många år framöver. Drick nu - 2025. 38 poäng av juryn

2. Cote Rotie La Mouline 1990, E. Guigal *****

Enastående läcker, stor komplex Syrahdoft med djup tydlig Cote Rotie karaktär. Torkad frukt och bär och tydlig doft av rökt kött. Mogen och öppen. Makalöst läcker. Smaken är enastående elegant, koncentrerad och med myriader av aromer. Enormt lång, superbt balanserad eftersmak. Nu - 2025. 33 poäng av juryn.

3. Hermitage La Chapelle 1990, P. Jaboulet ****

Exceptionellt stor, maffig, gräddig doft av ung Syrah. Smaken är mycket fyllig, mycket stor och maffig och fortfarande i sin linda. Toner av mörka bär, ost och lätt kryddighet dominerar. Eftersmaken är mycket lång med perfekt balans. 2010 - 2030. 24 poäng av juryn

3. Chateau Rayas ****(*)

Exceptionellt stor fantastisk doft av söta bär såsom jordgubbar och smultron. Bärsöt, komplex fyllig smak. Kryddig mycket lång eftersmak. Känns helt moget nu och bör drickas inom 3-4 år. Nu - 2009. 24 poäng av juryn.

5. Hill of Grace 1990, Henschke ****(*)

Superläcker, exceptionellt stor doft av eukalyptus, torkad frukt. Svala, eleganta toner. Fantastisk, sval eukelyptustonad fruktkoncentrerad smak. Enastående lång och läcker eftersmak. Perfekt moget nu men håller säkert i 10 år till. Nu - 2015. 23 poäng av juryn.

6. La Tache 1990, Domaine de la Romanée-Conti *****

Otroligt läcker, exceptionellt stor söt fin Pinot Noir doft. Makalöst kraftfull, fyllig, läcker smak med toner av frukt och asiatiska kryddor. Hög syra som är i fin balans med frukt och tanniner. Stiligt! Drickes nu - 2020. 17 poäng av juryn.

6. The Armagh 1990, Jim Barry *****

Enastående stor, fin fruktig doft med massor av frukt och lätt ecalyptuston. Djup, otroligt lång, fruktig koncentrerad smak med fantastiskt lång stilig, perfekt balanserad eftersmak. Fortfarande relativt ung. Nu - 2018. 17 poäng av juryn.

8. Le Pin 1990 ****(*)

Finstämd, mycket stor fin komplex doft med söta frukttoner. Utomordentligt balanserad, koncentrerad, fruktig smak. Lång komplex eftersmak som rullar länge i munnen. Nu - 2025. 13 poäng av juryn.

8. Monte Bello 1990, Ridge ****

Mycket stor, fin doft med balans, rik frukt och lätt ecalyptuston. Strålande god, elegant, mycket fyllig aromatisk smak med söta eukalyptustoner. Nu - 2015. 13 poäng av juryn.

10. Chateau Cheval Blanc 1990 ****(*)

Läcker, sötfruktig, stor doft. Söta mogna bärtoner. Mjuk, exceptionellt fyllig stor smak, toner av bär igen. Fantastiskt lång eftersmak. Nu - 2025. 7 poäng av juryn.

10. Caymus Special Selection 1990 *****

Exceptionellt stor läcker doft. Känns nästan som en Shiraz från Australien. Enormt smakrik och aromatisk med fantastisk komplexitet, elegans och längd. Nu - 2018. 7 poäng av juryn.

12. Chateau Petrus 1990 ****(*)

Mycket stor komplex doft med djupa mogna, dova Bordeauxtoner. Helläcker, aromatisk stor smak med perfekt balans. Lång elegant aromatisk eftersmak. Nu - 2025. 6 poäng av juryn.

13. Chateau Leoville- Poyferre 1990 ****(*)

Stor, mycket fin superkomplex Bordeauxdoft. Djup med torkad frukt och cedertoner. Otroligt koncentrerad, fruktig relativt ung smak. Superb balans och finnisch. Nu - 2020. 4 poäng av juryn.

14. Chateau l'Angelus 1990 ****

Stor, djup fruktmättad doft. Fantastiskt komplex med dova toner av mörka bär. Djup, maffig extremt koncentrerad, sträv, rätt ung smak. 2007-2025. 4 poäng av juryn.

15. Cabernet Sauvignon 1990, Philip Togni ***

Stor, örtig djup doft med tydliga svarta vinbärstoner. Smakrik, fin smak, lite grön och saknar de övriga vinernas balans. Svarta vinbärsblad dominerar smaken. Nu - 2012. 4 poäng av juryn.

16. Chateau Beausejour- Duffau 1990 ****

Tät, stor svårfångad doft med Bordeauxtoner och lätt eukalyptuston. Tuff, elegant koncentrerad smak med viss bitterhet. Nu - 2020. 2 poäng av juryn.

16. Chateau Conseillante 1990 ***(*) ?

Stor doft av mogna söta bär, lätt oxidation? Mycket god fyllig rund och smakrik, men saknar toppvinernas storhet och elegans. Nu - 2012. 2 poäng av juryn.

18. Chateau Pichon Baron 1990 ****(*)

Fantastiskt komplex, massiv Bordeauxdoft med fruktmättade cederträtoner. Stram, superelegant Bordeauxsmak. Exceptionell balans och lång eftersmak. Perfekt mogen nu. Nu - 2015. 1 poäng av juryn.

Världens bästa vin årgång 1990

Semifinal 1 och 2

Den 18 och 19:e november 2005 provade ett kvalificerat gäng sig igenom de 48 viner som kvalificerat sig till de avgörande semifinalerna och därefter finalen. Juryn bestod av några av Sveriges mest intresserade vinentusiaster, inkluderade kända vinjournalister, vinimportörer, munskänkar och andra mycket erfarna provare. Alla vinerna provades blint.

 En liknande provning genomfördes 5 år tidigare, år 2000. Då provades över 200 toppviner från 1990 och vinnaren var Cote Rotie La Mouline 1990. Denna gång provades något färre viner, cirka 170 stycken, först i 13 utslagningsprovningar och sedan i två semifinaler och därefter final med 18 viner. Mats Heiman har varit arrangör båda gångerna. Han har lagt ner ett enormt jobb med att samla ihop alla dessa viner.

För fem år sedan vann alltså Cote Rotie La Mouline från Guigal. Tvåa kom Chateau l'Angelus St. Emilion, trea Beausejour-Duffau också St-Emilion. Därefter kom Chateau Rayas, Leoville-Poyferre, Chateau Beaucastel, Cote Rotie La Landonne Guigal, Chateau Pichon-Baron och Hermitage Cuvee Catheline Chave.

Anmärkningsvärt var att ingen av de fem första Cru-vinerna från Bordeaux överlevde semifinalerna i 2000-års provning och i finalen kom Petrus och Le Pin i mitten av fältet.

Så här gick det i de två semifinalerna denna gång:

Semifinal 1, 18/11 2005

Vinerna beskrivs i provningsordning. * efter namnet anger kvalitén på en femgradig skala, där ** motsvarar 85-90 poäng, *** 90-94 poäng, **** 95-98 poäng och ***** 99-100 poäng. Betygen är mina egna.

Från den första semifinalen gick följande viner vidare till final: Chateau Cheval Blanc, Chateau Pichon-Baron och Chateau La Conseillante.

Domaine de Chevalier 1990 **

Knappt medelstor doft. Klassisk med cedertoner och måttlig fruktighet. Relativt ung medelfyllig smak. Hög syrlighet och måttliga tanniner. Lite obalanserat. Drick nu - 2008.

Chateau Haut-Marbuzet 1990 **

Relativt enkel söt doft med en märklig lätt bitterton. Grön, stjälkig smak. Hög syrlighet igen, viss bitterhet stör. Hyfsad eftersmak. Nu - 2007.

Chateau La Mission Haut Brion 1990 ***

Rätt stor, djup stallig och komplex doft av rök och ceder. Stram, tuff rökig smak med ceder, bra balans och rätt lång maffig eftersmak. Nu - 2015.

Chateau Haut Brion 1990 ****

Mycket fin, stor komplex doft med frukt, ceder och fin balans. Utmärkt balanserad smak med god frukt och mognadskomplexitet. Lång fin eftersmak. Nu - 2020.

Chateau Mouton Rothschild 1990 ***

Fin relativt stor, fortfarande ung doft, rätt läcker och frukt dominerar. Smaken är fruktig, koncentrerad med fin balans och rätt lång eftersmak. Nu - 2012.

Chateau Lafite 1990 ***(*)

Sluten, djup, fin stor fruktig doft. Komplex smak relativt fyllig. Fin balans och lång rullande eftersmak. Nu - 2015.

Chateau Leoville-Lascasses 1990 ***

Djup fin komplex doft. Komplex, mycket typisk Bordeaux doft från Cabernet Sauvignondruvor. Smaken är komplex, relativt fyllig och läcker. Lång eftersmak. Nu - 2015.

Chateau Montrose 1990 ****

Dtor fin fruktig och doft. Maffig, koncentrerad ung smak. Lång och fin med söt plommonton, täthet och betydande strävhet. 2008 - 2020.

Chateau Tromplong Mondot 1990 ***

Mogen söt stor doft. Mjuk, russinton i smaken. Mycket fyllig med lång eftersmak. Nu - 2018

Chateau l'Evangile 1990 **(*)

Medelstor, bra fruktig doft. Slank, elegant bra smak. Bra koncentration och rätt stramt med för lite frukt och påtaglig eldighet. Nu - 2012

Chateau Clinet 1990 ***

Djup, söt tät doft. Medelfyllig, sval, fin och komplex smak. Lång eftersmak. Nu- 2020

Chateau Lafleur 1990 **(*)

Söt läcker stor doft. Fruktig, rätt stram, djup smak som saknar de bästa vinernas frukt och aromdjup. Nu - 2015

Chateau Pichon Baron 1990 *****, tvåa i denna semifinal

Fantastiskt stor, komplex, djup doft med exceptionell frukt. Magnifikt koncentrerad smak. Fantastisk frukt med lång smak. Nu - 2025.

Chateau Margaux 1990 ****(*)

Fin, komplex koncentrerad doft. Slank och elegant. Superklassisk cederdoftande Bordeaux. Storartad, koncentrerad smak. Massor av frukt. Stor, lång eftersmak. Nu - 2025.

Chateau Latour 1990 ****(*), femma i denna semifinal

Magnifik, elegant, djup och tät doft. Fin men inte lika bra som Pichon Baron. Enormt koncentrerad smak, ung och balanserad. Nu - 2025

Tertre Roteboeuf 1990 *****, delad tredjeplats i denna semifinal

Ung, tät magnifik stor doft med massor av frukt. Koncenterad, lätt eldig exceptionellt komplex och stor smak med strålande frukt. Nu - 2025

Chateau Cheval Blanc 1990 ****(*), 1:a i denna semifinal

Stor fruktig doft. Varm och koncentrerad mycket fyllig smak. Stram och lång med blyerts och frukttoner. Nu - 2025

Chateau La Conseillante 1990 *****, delad tredjeplats i denna semifinal

Exceptionellt stor komplex doft. Enormt fruktkoncentrerad. Otroligt intensiv, massiv koncentration. Fantastisk eftersmak. Nu - 2025

Semifinal 2, 19/11 2005

I den andra semifinalen provades 13 viner från olika områden. Vinnare var The Armagh från Jim Barry i Australien. Detta underskattade vin visade sig vara elegant, kraftfullt och superbt moget. Tvåa kom Hill of Grace från Henschke, Australien. Trea kom Cote Rotie La Turque, men undertecknade föreslog att detta vin fick avstå finalen för att ge plats för La Chapelle, som var korkat i semifinalen. Deltagarna beslöt att göra så, då Guigal redan hade två viner i finalen.

Från denna semifinal gick The Armagh från Jim Barry, Hill of Grace från Henschke och La Chapelle från Jaboulet vidare till final

Ruchottes-Chambertin 1990, Armand Rousseau ***

Rätt stor fruktig doft. God, läcker balanserad smak med bra bett och svaga Pinot Noir toner. Nu - 2015

Clos de Tart 1990 ****(*), femma i denna semifinal

Stor söt mycket fin Pinot doft. Ung. Mogen med rejält bett i smaken. Fin Pinotton. Eftersmaken domineras av en rejäl eldighet. Växer efterhand i glaset och blir exceptionellt fylligt, mer typiskt och får en fin koncentrerad pinotton. Nu - 2020.

Barolo Cannubi Boschis 1990, Sandrone ****(*)

Stor, enastående typisk Nebbiolodoft. Makalsöt koncentrerad, intensiv och med perfekt balans. Superba nebbiolo aromer. Ett stort vin med fantastisk eftersmak och längd. Jag tyckte bättre om detta vin än juryn i sin helhet. Nu - 2020.

Chateau Beaucastel 1990 ****

Dov, fin mogen stor doft. Söt frukt, fyllig mogen smak som är stor och läcker. Lång fin eftersmak. Nu- 2015

Chateau Beaucastel Hommage de Jacques Perrin 1990 ****(*)

Mycket stor tät, läcker fin doft. Dov med Chateauneuftoner. Smaken är mycket koncentrerad, relativt ung, stor och fyllig med enastående ballans. Lång eftersmak. Strävare och dovare än föregående vin. 2008-2025

Cote Rotie La Turque 1990, Guigal ****(*), trea i denna semifinal

Stor fin läcker komplex rökig Syrahton. Härligt aromatiskt, elegant och fylligt vin med superb balans. Nu - 2020

Pegau Cuvee Reserve 1990 ****

Diffus, svår doft. Smaken är koncentrerad, söt sträv och fyllig, lång och komplex. Nu-2015

Hermitage 1990, Chave *****, fyra i denna semifinal

Stor, mycket läcker exceptionell Syrahdoft. Finstämd. Fyllig, aromatisk smak med hög syrlighet och rejält bett i eftersmaken som är enastående lång. Nu-2015

Hermitage La Chapelle 1990, Jaubolet -

Korkskadat

Ermitage La Pavillon 1990, Chapoutier ****

Djup, tät och fortfarande ung doft. Komplex och mycket stor.

Koncentrerad, söt, ung, sträv dov smak som inte ger ifrån sig så mycket aromer. 2010-2030

Hill of Grace 1990, Henschke ****(*), tvåa i denna semifinal

Söt, elegant fin doft som växer i glaset under provningen. Smaken är oerhört fyllig, enastående aromatisk med läckra Shiraztoner. Lång stor eftersmak med ecalyptustoner. Rik och söt frukt.

Grange 1990, Penfolds ****

Extremt tät söt doft med lätt ecalyptuston. Smak av söta druvor, dov läcker med fina ecalyptustoner. Nu - 2015

The Armagh 1990, Jim Barry *****, etta i denna semifinal med genomsnittspoäng av juryn på 97,9.

Mörk, tät rödblå färg. Enormt tät fin massiv, enastående komplex doft med lätt ecalyptuston. Otroligt ung, tät enastående aromatisk smak med dova mörka toner av bär. Eftersmaken är enastående lång och balanserad. Nu-2020

För den som vill upptäcka massor med nya italienska viner är Vinitaly DET rätta stället att vara på. Mässan anordnas alltid första veckan i april och lockar tusentals personer från hela världen. För min egen del var detta mitt tredje Vinitaly som bjöd på en hel del trevliga upplevelser. Vi anlände till Verona på onsdagen direkt från Prowein i Düsseldorf. Kvällen var sedan länge bokad där jag hade blivit inbjuden till middag med Tenuta Monteti, en superbra producent från Toskana. Middagen hölls på Ristorante Perbelli, en 2-stjärning restaurang utanför Verona. I vanlig ordning var allt försenat och middagen kom inte igång förrän 21:30. Men maten var fantastisk och vinern likaså där vi fick prova minivertikaler av deras Caburnio and Monteti. Deras första årgång var 2004 så vi fick prova den samt 2005 och 2006. Personligen gillade 2006:orna bäst men de andra årgångarna var också mycket goda. Perbellini är känt för sina desserter och som sann dessertälskare var det en fröjd att få uppleva följande: 5 stycken fördesserter följt av 3 stycken huvuddesserter. När hela sällskapet såg ut att ha drabbats av sockersjuka kommer de in med en stor 4-våningsvagn täckt med desserter. Artig som jag är kunde jag inte tacka nej utan klämde två desserter till!

Första dagen var fylld med möten och vinprovande. Det roliga med att träffa de vinproducenter representerar på en sådan här mässa är att det ofta dyker upp nyheter man inte hört talats om tidigare. Det kan vara en kusin som startat ett nytt projekt i ett annat distrikt, en kompis till vinmakaren som har experimenterat med nya druvsorter, osv. På kvällen var vi inbjudna till Allegrini och fest på Villa de Torre. Huset är från 1400-talet och fantastiskt vackert! Inne i den stora villan hade det dukats upp med italienska läckerheter och vinet flödade. Även om jag har provat Allegrinis viner flera gånger blir jag ändå positivt överraskad varje gång över hur bra deras viner är. Marilisa Allegrini (ägarinnan) hade i vanlig ordning ordnat dans efter maten men då allt i vanlig ordning var försenat hann vi inte med detta. Lite tråkigt då Marilisa är en riktig festprisse men samtidigt var vi tvungna att åka hem för att orka med nästa dag vinprovande.

Fredagen bjöd på ännu fler möten och vinprovande och tänderna började nu göra ont efter alla syraattacker. På kvällen hade vi bokat bord på den kända Bottega del Vini. Ett fantastiskt ställe där alla möjliga vinpersonligheter samlas och dricker ikapp. Då stället inte är så stort brukar det sluta med att det står ca 50-100 personer utanför i gränden och det hela är som en stor folkfest. Maten var jättegod och vi drack en hel del roliga viner. Personligen var jag mest förtjust i Gajas Brunello di Montalcino Rennina 2001. Ett fantastiskt vin som avnjöts till supermöra bitar av Chianinabiff! Efter middagen fick vi för oss att fräscha upp gommen med champagne och detta gjordes med bravur. Efter flera flaskor blev det till slut en nattpizza och öl på Piazza Bra innan vi till sist hittade hem till hotellet. En härlig kväll!

Fyra röda viner serverades blint för provningsgruppen i lördags. Det första var definitivt en Bourgogne, det andra en urtypisk Cote Rotie och det tredje vinet var troligtvis en Bordeaux. Och nu trodde jag att jag kommit på temat för provningen, franska klassiska viner? Men vad hade vi då i det fjärde glaset?

Doften var mycket stor, djup, tät och komplex. Efterhand växte den ytterligare i komplexitet och visade mer av mörka bär och torkad frukt. Smaken var mycket koncentrerad, mycket tanninrik och maffig. Massor av frukt och exceptionell, lång eftersmak. Jag sätter 96 poäng! Kanske är det en La Tyre från Alain Brumonts bästa vingård på Chateau Montus i Madiran? Årgång 2001? Eller är det en av de tanninrika och maffiga supercuveerna från Chateauneuf du Pape?

Provningsledaren log och sa att vinet inte kom från Frankrike. Så temat var inte franskt! Italien? Och då måste temat vara årgången. Kanske drack vi ett superkoncentrerat vin från Toscana? Provningsledaren gav oss en ledtråd; producenten är berömd och vinet har fått tre glas i Gambero Rosso varje årgång det producerats. Då klack det till. Sagrantino, från Arnaldo Caprai. Vinet var en 1999 Sagrantino di Montefalco 25 Anni från Caprai. Sagrantino var en nästan utdöd druva som Caprai har tagit tag i och utvecklat till en av de bästa från Italien. Vingården ligger strax utanför den lilla staden Montefalco i Umbrien. Caprai producerar cirka 30000 flaskor av Sagrantino di Montefalco 25 Anni årligen.

De övriga vinerna var:

1999 Cote Rotie från Jean-Michel Stephan, urtypisk Cote Rotie med rökt kött i doften. Smakrikt med hög syra. Lång eftersmak. Mycket bra, 94 poäng

1999 Gevrey-Chambertin, Lavaux-St-Jacques, Armand Roussau. Ljus färg med mognad. Smak och doft är yngre än vad färgen indikerar. Fin Bourgogne, 92 poäng

1999 Clerc-Milon, Paulliac. Ett balanserat, bra vin. Ursprungstypiskt, 91 poäng

En av höjdpunkterna var besöket på Vergelegen, som utan tvekan tillhör de kvalitetsmässigt ledande vinproducenterna i området. Det kunde Club VinUnic-medlemmarna konstatera vid den utsökta provning, som leddes av egendomens PR-chef Thelma du Plooy i parken bakom Vergelegens vackra 1700-talshus. Byggnaden hyser i dag ett museum och en restaurang. Framför den står fem kinesiska kamferträd, som är jämnåriga med huset och som 1942 fick status som nationalmonument.

Här provningsnotat för toppvinerna.

Vergelegen White 2007

I parken bakom huset provade vi först tre vita viner. Huvudnumret bland dem var Vergelegen White 2007, husets underbara, vita prestigevin, vars elegans och mjuka komplexitet förde tankarna till Graves. Druvorna är desamma, semillon och sauvignon blanc. Vergelegen skicklige vinmakare, André van Rensburg, har i olika årgångar använt olika proportioner av de två druvsorterna. I årgång 2007 använde han sig av 75 procent semillon och 25 procent sauvignon blanc. Det var cirka fem procent mindre semillon än i de tidigare tre årgångarna, men ändå med klar dominans för semillon. Årgång 2001 och 2002 hade omvända proportioner. Då var semilloninslaget endast 22 procent och i den 2008, som just buteljerats, är blenden 50/50 av de båda druvsorterna.

I den provade, ännu ungdomliga, 2007:an kunde man konstatera att de båda sorterna balanserade varandra väl - trots storleksskillnaden. Likheten med en bordeaux av hög klass är påfallande. Doften är präglad av citrusaromer, men som i alla stora viner är utspelet elegant återhållet. Även i smaken upplever man att det bakom den diskreta ytan döljer sig ett rikt, kraftfullt vin. Eken har accepterat dessa regler och trots att vinet jäst och lagrats i sammanlagt tio månader på bourgognefat av 100 procent ny ek rättar eken in sig i ledet och bidrar till den eleganta komplexiteten med mineraler, flinta och lätta tryffeltoner, som långsamt avlöser varandra i gommen. Efter ytterligare ett par år kommer vinet att djupna och den eleganta karaktären förstärkas och det är ingen tvekan om att det här vinet kan avnjutas i ytterligare minst tio år.

Vergelegen Red 2003

Det här vinet har sin röda motsvarighet i Vergelegen Red, det vin som i årgång 1998 och 2000 erövrade prestigefyllda Château Pichon Longueville Comtesse de La Lande Trophy som utdelas till världens bästa röda blend. Ingen annan producent har erövrat den trofén mer än en gång.

Klubbmedlemmarna provade årgång 2003, ett vin gjort på 76 procent cabernet sauvignon, 16 procent merlot och 8 procent cabernet franc. Om det vita systervinet påminde om en riktigt god bordeaux kan det här vinet sägas vara förväxlingsbart med en god médoc. Den djupt rubinröda färgen med sin nästan ogenomträngliga kärna; doftregistret med svarta vinbär, nyvässad blyertspenna, kryddor och inslag av viol, mynta, lakrits och kaffe. Smaken är ännu ganska stram, men den rika frukten lovar fin utveckling under många år ännu. Fatkaraktären är tydlig - 20 månaders lagring på 100 procent nya, franska ekfat har satt tydliga spår. Vinet är trots allt förvånansvärt tillgängligt redan nu, men den läckra frukten, tanninstrukturen och den fina syran lovar god belöning för den som har tålamod (och anständig lagringsmiljö).

Vergelegen Red 2003 finns tillgängligt på Systembolaget för 295 kr.

Vergelegen V 2001

Efterhand som Vergelegens vingårdar ökade i ålder och potential växte tanken på ett prestigevin fram hos André van Rensburg. Helst skulle han vilja göra ett rent cabernet sauvignon-vin, men när han i årgång 2001 tillverkade sitt första Vergelegen V tyckte han att stockarna ännu var för unga för att även i de bästa lotterna i vingården Rondekop producera tillräckligt bra kvalitet för ett druvrent vin. Premiärblandningen gjordes på 91 procent cabernet sauvignon, 8 procent merlot och 1 procent cabernet franc.

Det var detta vin medlemmarna i Club VinUnic fick prova.

Den mörkt rubinröda färgen visade ännu inte att glaset innehöll ett mognare vin. I doften fanns däremot den komplexitet man finner hos en god, mogen bordeaux: cassis, blyertspenna, kryddor samt röda och mörka bär. Den komplexa, fylliga och finessrika smaken hade allt på plats och i god balans. Tanninerna var sammetslena, syran perfekt och djupet i vinet beundransvärt. En fingervisning av vad som kan komma att hända när vingårdarna fått ytterligare några år på nacken.

Vergelegen V 2004

Under vistelsen i Stellenbosch bodde Club VinUnics resenärer på Kleine Zalze, där det förutom de fina hotellrummen också finns en golfbana och tre restauranger. En av dem heter Terroir, en opretentiös restaurang, som kammade hem titeln "South African Wine Tourism Restaurant of the Year 2006". På vinlistan fanns Vergelegen 2004 (gjord på 90% cabernet sauvignon, 7% merlot och 3% cabernet franc) och några av medlemmarna valde detta vin till sina måltider och kunde konstatera att även här fanns komplex doft av svarta vinbär, ceder och blyertspenna. Efter en stund i glaset kompletteras dessa nyanser av hallon, mörka körsbär, kryddor och en aning vilt. Smaken är koncentrerad, men redan elegant med fina tanniner, som efterhand mjuknar ytterligare i glaset. Det är ännu ett mycket ungt vin, men den fantastiska frukten, tanninerna och syran pekar mot en lysande utveckling under många år. Ett lyxigt vin med lång eftersmak. Perfekt till vilt eller rätter av mörkt kött.

Vergelegen V 2005

När klubbmedlemmarna avslutat provningen i parken tog André van Rensburg emot på taket till vineriet. Han utvecklade sin vinmakerifilosofi och bjöd också på en politisk beskrivning av Sydafrikas situation. En personlig beskrivning, målad i skarpa färger. När han hörde att gruppen provat årgång 2001 ville han gärna visa vad vingårdarna nu kunder erbjuda, fyra år senare. Så han rekvirerade snabbt några buteljer av Vergelegen V 2005 för provning på taket till vineriet. Vinet är gjort på 94 procent cabernet sauvignon, och vardera tre procent av merlot och cabernet franc.

Detta unga vin har nyligen buteljerats efter två års fatlagring, följd av ytterligare 18 månader på butelj. En spännande konrast till den mognare 2001:an. Vilken frukt! 2005 är en bra årgång och den skimrande rubinröda färgen gav redan den signaler om ungdomligt temperament. Doften attackerade med ung, varm fruktighet och massor av cassis, kryddor, blyertspenna och cigarrlåda med inslag av hallon och körsbär. Smaken dominerades av den koncentration som fanns i såväl frukt som tanniner, men vinet var ändå förvånansvärt drickvänligt trots sin bångstyriga ungdomlighet, vilket naturligtvis är en effekt av skickligt, modernt vinmakeri. Bli inte förvånad om denna yviga tonåring om några år har förvandlats till en elegant, distingerad personlighet med de sammetsmjuka tanninernas oemotståndliga charm.

I Sverige finns enstaka buteljer kvar på Systembolaget av Vergelegen V, såväl av årgång 2003 som 2004.

Att Prowein-mässan i Düsseldorf hör till de bästa vinmässorna i världen kan nog de flesta i vinbranschen hålla med om. Men vad är det som gör att en mässa upplevs som bra kontra dålig?

Tidigt i måndags ringde väckarklockan kl 05:00 och undertecknad begavs sig till Arlanda för att flyga direkt till Düsseldorf. Med på planet fanns stora delar av Sveriges vinbransch. Tanken har flera gånger slagit mig; tänk om vi skulle råka ut för en olycka, då skulle vinbranschen vara många glada vinpersoner fattigare... Nu gick flygresan perfekt och vi landade i tid. Tyskland är känt för sin ordning och det genomsyrar det mesta. Från att vi landade var jag inne på mässan efter ca 30 min, helt fantastiskt! Dagen gick fort med massa möten, oändligt många provade viner och spännande influenser.

Kvällen var bokad sedan länge där jag blivit inbjuden till middag med Ch Ste Michelle och Dr Loosen. Middagen hölls av någon anledning i Oberhausen, ca 3 mil utanför Düsseldorf. Mina förhoppningar var att få avnjuta riktig tysk mat, helst Schweinehaxe eller något dylikt men så blev det icke. Istället bjöds det på 15 smårätter, de flesta goda men besvikelsen infanns sig ändå lite grann. I vanlig ordning bjöds det på en mängd olika viner, allt ifrån ung tysk Riesling från 2008 till gamla årgångar av Leroy, t ex Nuit-St-Georges 1982. Vinet kändes tyvärr lite övermoget men en kul upplevelse att få prova.

Tisdagsmorgonen började på en utmärkt sätt med riktig tysk frukost. Om det är något tyskarna kan så är det just att ordna en bra frukostbuffé. Ägg, bacon, svamp, stekta tomater, fattiga riddare, färskpressad juice, osv, osv... Till slut var vi redo för dag två på mässan. Dagen förflöt lugnt, betydligt mindre folk än under måndagen men det vara bara skönt. Mötena med de producenter var åter igen givande och munnen kändes trött efter allt provande.

Mitt sug efter riktig tysk mat började nu bli kritiskt, längtan efter en stor Schweinehaxe var enorm. Min förhoppning var att få avsluta vårt besök i Düsseldorf på Brauerei am Fuchsen; kanske det bästa stället i stan om man vill äta traditionell mat. Tyvärr blev jag nedröstad av mina kollegor och istället avnjöts middagen på hotellet. Stefan, som ingått ett vad att från och med 1:a april och tre månader framåt gå ner 10 kg såg sin möjlighet att för sista gången njuta riktigt ordentligt och beställde en extra rätt mellan förrätten och varmrätten. Av någon anledning missuppfattades detta dock av servitrisen så Stefan fick kompensera detta med en ordentlig dessert. Jag var inte heller sen att hänga på! Till maten drack vi Robert Weil Riesling 2007 samt Cos d'Estournel 1998 Två fantastiska viner och kvällen kändes till slut bra, trots avsaknaden av den efterlängtade Schweinehaxen.

Nu är vi på väg till Verona för att besöka Vinitaly. Tyvärr är planet försenat men förhoppningsvis hinner vi med vår connection i München.

Christian Havervall

Jadots viner kan lagras länge, något som vinerna i provningen verkligen visade. Vinmakare under alla dessa år har varit Jacques Lardiere, han har varit konsekvent i sin filosofi över åren och jäst vinerna länge vid hög temperatur. Vinerna lagras på ekfat i 13-18 månader, hur länge beror på årgångens stil och kvalité. Mellan 20-40% av faten är nya.

1985 Chambertin Clos-de-Bèze (Domaine Louis Jadot)

Fin, läcker mogen, relativt stor söt PN doft. Fin, strukturerad smak, med mycket liv i. Rejält bett, fin, frukt och bra tanniner. Gott 93 p. Moget nu men håller sig nog på topp i flera år till

1990 Clos Vougeot (Domaine Louis Jadot)

Fin, stor, seriös Pinot Noir ton. Kraftfull, stor, stram smak, rätt tuff. 95 poäng. Drick 2012-2020.

1997 Charmes-Chambertin (Maison Louis Jadot)

Fin fräsch lätt Bourgogne doft. God, relativt lätt ung smak. Bra! 91 poäng. 2010-2015

1999 Beaune Theurons Domaine Gagey (Jadot)

Ren, fin, fräsch Pinot/Bourgogne ton i doften. Läcker lätt och god, bra karaktärsfull Bourgogne av lite lättare slag. 92 poäng. Nu - 2013

2005 Bonnes Mares (Domaine Louis Jadot)

Stor, fin, läcker och aromatisk doft. Fint balanserad smak, frukt och struktur. 96 poäng. Kan lagras mycket länge. 2015-2030

2003 Bonnes Mares (Domaine Louis Jadot)

Efter 2 dagar på Prowein, vinmässan som arrangeras varje år i Dusseldorf, summerar jag intrycken. Det kändes som om det var färre besökare än tidigare år. Och många utställare struntade i att ställa ut. Finanskrisen sätter sina spår också inom vinbranschen.

Jag provade inte så många viner, tiden gick åt till affärsmöten, där logistik, nya årgångar och marknadsaktiviteter diskuterades. Men några viner stack ut av de få som provades. Från Bründlmayer var 2008 Riesling Zöbinger Heiligenstein Alte Rebe strålande bra, med fantastisk precision i syror och frukt, ett mycket balanserat vin för lång lagring.

Castillo Perelada fortsätter att utveckla sina viner. De röda toppvinerna blir allt bättre och nu kommer nya vingårdsviner.  2006 Finca Espolla av druvorna Monastrell 60% och Syrah 40%, är ett exceptionellt vin med stor, söt maffig doft. Fyllig och mycket balanserad smak. Lång, fruktig eftersmak med fina tanniner. 94 poäng! Det här vinet gillade vi skarpt! De andra vingårdsvinerna, 2006 Finca Malavina och 2005 Finca La Garriga är riktigt bra. Bäst är det exceptionella vinet 2004 Finca Garbet, 60% Cabernet Sauvignon och 40% Syrah. 96 poäng minst!

Claes

1993 köpte jag en låda av Henry Gallets Cote Rotie 1991. Vinet var alldeles strålande då och det har varit typiskt och bra varje gång jag provat det. Gallet, en okänd odlare till och med för mig, som då antagligen var Sveriges mesta nörd när det gällde Cote Rotie, sålde vinet från ett gammalt hus uppe på höjden ovanför vingårdarna där druvorna till Cote Rotie odlas. Vilken upptäckt jag hade gjort. En billig och lagringsbar Cote Rotie av toppkvalité! Jag återvände året efter och provade årgång 1992. Det var en stor besvikelse! 1993 var ännu sämre och med tanke på årgångens låga kvalité så var det ingen överraskning. Tyvärr var inte heller vinerna från 1994 och 1995 så bra som de borde vara,  trots att vädret dessa år var gynnsamt. .Jag gav upp, och sedan dess har jag inte provat något från Gallet.

Nu öppnas sista flaskan Gallet 1991. Nästan 18 år gammal och fortfarande vital. Mycket stor doft av torkad frukt, söt jordgubbssylt och rökt kött. Härlig smak med massor av frukt, en rejäl syrlighet med bett i munnen och en lång, lite bitter eftersmak. Som ett moget äpple där syran balanserar sötman eller en perfekt mogen jordgubbe med syra och sting. Helt moget nu, 94 poäng. Om du har en flaska liggande, så är det dags att låta innehållet komma ut. Och efter det att jag gav upp, kanske Gallet har gjort något stort igen. Jag vet inte, men kanske någon annan vet?

Claes

Nicolas Catena har utsetts till Man of the year i vintidningen Decanter. Utmärkelsen är utan tvekan den mest prestigefyllda för en enskild person inom vinvärlden. Enligt Steven Spurrier, Decanter Consultant Editor, är Catenas viner en ledstjärna för andra vinmakare i Argentina när det gäller kvalité, och man har varit det från den första början, genom passion, förutseende och kulturellt engagemang av Nicolas Catena. Och Catena är fortfarande det ledande företaget.!

Nicolas Catena och hans dotter Laura

Välförtjänt tycker vi som har följt Catena genom åren. Vi glömmer till exempel aldrig det förvånade samtalet från en av våra importörskollegor, som hade smugit in vinet Nicolas Catena Zapata 1997 i en provning med toppviner från Kalifornien, Italien och Bordeaux för att bevisa att deras Kaliforniska viner var överlägsna andra Cabernet Sauvignonbaserade viner. Vinnare i denna högklassiga provning var det argentinska vinet 1997 Nicolas Catena Zapata och kollegan i branschen var minst sagt förvånad!

Just nu finns några högklassiga viner i sortimentet från Catena som ger bra valuta för pengarna:

74169 Catena Alta Chardonnay 2005, 215 kr

92 poäng av The Wine Advocate, Robert Parker

"The 2005 Alta Chardonnay comes from the Adrianna Vineyard at 4850 feet of elevation. It is 100% barrel-fermented using natural yeasts and went through full malolactic fermentation. It was aged sur-lie for 12 months in 60% new French oak. Light to medium gold in color, it has a distinguished aromatic profile of mineral, white flowers, toast, vanilla, apple, and poached pear. This is followed by a medium-bodied, concentrated, layered Chardonnay with flavors of fig and citrus also emerging on the palate. The wine has great balance and should evolve for another 2-3 years. It should age in the manner of a top-level white Burgundy and provide pleasure through 2014."

96188 Catena Alta Cabernet Sauvignon 2004, 275 kr

93 poäng av The Wine Advocate, Robert Parker

"The 2004 Alta Cabernet Sauvignon was sourced and blended from three vineyards with distinct terroirs and aged for 18 months in new French oak. It offers greater aromatic complexity with elements of pain grille, scorched earth, espresso, black currant, and blackberry liqueur. Medium-bodied, it has the elegance of a classified growth St.-Julien, with intense, spicy, cassis, mint, and black fruit flavors, superb balance, and a 45-second, pure finish. It will profit from 6-8 years of further cellaring and drink well through 2030."

77712 Catena Alta Malbec 2004, 299 kr

94 poäng av The Wine Advocate, Robert Parker

"The 2004 Alta Malbec was aged for 18 months in French oak, 70% new, and was also bottled unfined and unfiltered. It offers greater aromatic complexity with notes of pepper, clove, leather, and chocolate in addition to violets, black cherry, and blackberry. Medium-bodied and elegant, it has a plush texture, layers of spicy black fruits and minerality, excellent balance, and a 60-second finish. It will evolve for 5-7 years and drink well through 2025."

På tal om Robert Parker och The Wine Advocate, så beskriver de Catena så här på erobertparker.com: "When all is said and done, Catena Zapata is the Argentina winery of reference - the standard of excellence for comparing all others. The brilliant, forward-thinking Nicolas Catena remains in charge, with his daughter, Laura, playing an increasingly large role."

För privatimport och restaurang finns mindre volymer av:

* Nicolas Catena Zapata 2003, 550 kronor vid privatimport

Ej bedömd av Parker

* Nicolas Catena Zapata 2004, 650 kronor vid privatimport

98 poäng av The Wine Advocate, Robert Parker

"Catena Zapata's flagship is the Nicolas Catena Zapata, a Cabernet Sauvignon-Malbec blend. The 2004 Nicolas Catena Zapata is composed of 72% Cabernet Sauvignon and 28% Malbec. It spent 18 months in 100% new French oak. A saturated black purple in color, it has an aristocratic perfume of pain grille, mineral, espresso, saddle leather, cassis, black currant, and black raspberry. Opulently textured, complex, ripe, and sweet on the palate, it maintains a sense of elegance as well as power. It demands 10-15 years of further cellaring and should still be providing pleasure at age 50. It strikes me as being Argentina's equivalent of a great vintage of Lafite-Rothschild."

* Catena Zapata Malbec Nicasia 2004, 450 kronor vid privatimport

98 poäng av The Wine Advocate, Robert Parker

"The single-vineyard 2004 Malbec "Nicasia Vineyard" is located in the Altamira district of Mendoza. It was aged for 18 months in new French oak. Opaque purple-colored, it exhibits a complex perfume of pain grille, scorched earth, mineral, licorice, blueberry, and black cherry. Thick on the palate, bordering on opulent, it has layers of fruit, silky tannins, and a long, fruit-filled finish. It will age effortlessly for another 6-8 years and provide pleasure through 2025."

* Catena Zapata Malbec Adriana 2004, 450 kronor vid privatimport

97 poäng av The Wine Advocate, Robert Parker

"The single-vineyard 2004 Malbec "Adrianna Vineyard" from the Gualtallary district is inky purple with aromas of wood smoke, pencil lead, game, black cherry, and blackberry liqueur. Opulent, full-flavored, yet remarkably light on its feet, this medium to full-bodied Malbec is all about pleasure. It will certainly evolve for a decade but is hard to resist now. It is a fine test of one's ability to defer immediate gratification."

1999 vare ett toppår i norra Rhone och det är intressant att jämföra vinerna från 3 olika vinområden nu när vinerna har uppnått 10 års ålder.

Saint Joseph, Vignes de l' Hospice 1999, E. Guigal

Vinet producerades av Jean-Louis Grippat, en av toppodlarna i Saint Joseph. Guigal köpte Domaine Grippat med vingårdar 2000 och transporterade de gamla 225 liters faten som vinet låg i till sin egen källare i Ampuis. Faten var så gamla att Marcel Guigal var orolig för att de skulle falla ihop under transporten. Väl i säkert förvar, tappade han om vinet i nya ekfat och lagrade det i dessa i 20 månader. Även om Grippat gjorde fina viner, så har kvaliten ökat avsevärt sedan Guigal börjat sköta vingården och göra vinet. Från en brant vingård ovanför staden Tournon producerar idag Guigal områdets bästa vin.

1999:an är nu helt mogen och skall drickas. Smaken är mjuk med bra, lite blyg frukt. Ett välbalanserat vin. 90 poäng

Hermitage Rouge 1999, E. Guigal.

Från köpta druvor och must från några av toppegendomarna i Hermitage. Guigal köpte sina första vingårdar i Hermitage först 2000, men 1999 är ett toppår och det märks i vinet. Kraftfullare än både Vignes de l'Hospice och Cote Rotie Brune et Blonde. Dovare mer mörk frukt och bra tanniner. Ett vin att lagra i ytterligare 5-10 år. 92 poäng

Cote Rotie Brune et Blonde 1999, E. Guigal

Från Guigals egna egendomar och köpta druvor. 95% Syrah och 5% Viognier. Doften är större än i de föregående vinerna. Läcker, aromatisk med rökt kött, torkad frukt och lite mörk choklad. Smaken är välbalanserad med fina mjuka aromer och en pigg syra som biter ifrån. 93 poäng, på topp nu och 5-7 år framöver.

Cote Rotie Chateau d'Ampuis 1999, E. Guigal

Första årgången av detta vin var 1995. 955 Syrah och 5% Viognier från 6 vingårdar där Cote Brune dominerar.

Mycket stor, fin läcker djup Syrahdoft, med ekton som är väl integrerat i vinet.

Superb, tät, djup ung fin fruktig smak. Lång och stor och fyllig. Från ett varmt toppår. 96 p. Kan lagras länge, 2010-2020