En årgång i strålkastarljuset?
1993 köpte jag en låda av Henry Gallets Cote Rotie 1991. Vinet var alldeles strålande då och det har varit typiskt och bra varje gång jag provat det. Gallet, en okänd odlare till och med för mig, som då antagligen var Sveriges mesta nörd när det gällde Cote Rotie, sålde vinet från ett gammalt hus uppe på höjden ovanför vingårdarna där druvorna till Cote Rotie odlas. Vilken upptäckt jag hade gjort. En billig och lagringsbar Cote Rotie av toppkvalité! Jag återvände året efter och provade årgång 1992. Det var en stor besvikelse! 1993 var ännu sämre och med tanke på årgångens låga kvalité så var det ingen överraskning. Tyvärr var inte heller vinerna från 1994 och 1995 så bra som de borde vara, trots att vädret dessa år var gynnsamt. .Jag gav upp, och sedan dess har jag inte provat något från Gallet.
Nu öppnas sista flaskan Gallet 1991. Nästan 18 år gammal och fortfarande vital. Mycket stor doft av torkad frukt, söt jordgubbssylt och rökt kött. Härlig smak med massor av frukt, en rejäl syrlighet med bett i munnen och en lång, lite bitter eftersmak. Som ett moget äpple där syran balanserar sötman eller en perfekt mogen jordgubbe med syra och sting. Helt moget nu, 94 poäng. Om du har en flaska liggande, så är det dags att låta innehållet komma ut. Och efter det att jag gav upp, kanske Gallet har gjort något stort igen. Jag vet inte, men kanske någon annan vet?
Claes
