Vinunics Viner

Domaine de la RomanéeConti (DRC) äger 4,67 hektar av denna berömda vingård i Bourgogne och producerar i genomsnitt 15.000 flaskor per år. Sköreduttagen är i genomsnitt 2400 liter per hektar. Echezeaux är totalt 37,69 hektar stor och är därmed den tredje största Grand Cru vingården i Bourgogne. DRC.s mark är uppdelad i tre områden inom Echezeaux. En stor del på nästan 4 hektar som ligger i appelationens hjärta, i området Les Poulailleres, strax ovanför Grands Echezeaux. Den andra delen på ett halvt hektar ligger lite längre söderut i området Clos Saint Denis. Utöver dessa två finns en mycket liten del på 0,17 hektar. Vinstockarnas i DRC vingårdar är i genomsnitt 43 år gamla.

Vinerna provades i slutet av januari 2009 på Domaine de la Romanée-Conti och provningen leddes av Aubert de Villaine och Henry Roch. Det var svinkallt, -6 grader, under de två dagar som jag var där. Vinerna provades i källaren under kontorsbyggnaderna, där DRC förvarar sina buteljerade viner.

2006 Echezeaux

Stor, fin doft med finfin frukt. Smaken är fruktig, med bra stramhet. Lite robustare än 2005:an men med strålande komplexitet och längd. En stor årgång av detta vin för lång lagring. 95 poäng. 2014 - 2028

2005 Echezeaux

Mycket stor, ung komplex doft med fantastisk frukt. Strålande balanserad smak med ypperlig frukt och balans. Ett vin som kommer att kunna konkurrera med 1999 och 1990 som en av de största årgångarna som DRC gjort från vingården Echezeaux,. 97 poäng. 2015-2030.

2004 Echezeaux, 15204 buteljer, skördeuttag 2680 liter per hektar

Mycket stor, fin ung, fräsch och läcker doft. Urtypisk för DRC. Vinet har härliga Pinot Noir toner, är ungt, fräscht och fruktigt med fint bett. Fin syra och mycket lång, elegant eftersmak. På topp 2015 - 2025, men det går fint att dricka vinet redan idag. 95 poäng

2003 Echezeaux, 10378 buteljer, 1805 liter per hektar

Enormt stor, fruktig läcker doft. Söt frukt från exceptionellt mogna druvor, helt enkelt fantastisk. Magnifikt koncentrerad frukt i smaken, rejäla tanniner. Ett mycket stort, läckert vin för lång lagring. 2020 - 2030. 96 poäng.

2002 Echezeaux, 16400 flaskor, 2746 liter per hektar

I början är doften sluten med lätt mognadston. Fin elegant doft som öppnar upp sig och blir stor, läcker och typisk efter en halvtimme i glaset. Kraftfullt vin med rejäla tanniner och en viss torrhet i slutet. Fina aromer och mycket lång eftersmak. 93 poäng. 2013 -2020.

2001 Echezeaux, 16424 flaskor, 2636 liter per hektar

Stor, men sluten fin fruktig doft. Fin elegant smak. Stramare och med mindre frukt än vinerna ovan. God, fin fruktig smak med mindre längd än många av de andra årgångarna. 90 poäng. 2011-2020.

2000 Echezeaux, 16566 flaskor, 2658 liter per hektar

Mycket stor, söt läcker doft med torkad frukt, bär och kanel och en viss mognadston. Generös smak med fin frukt, god och rätt lång med fin komplexitet. 92 poäng. 2010 - 2018.

1999 Echezeaux, 14651 flaskor, 2351 liter per hektar

Från början har detta vin en tät kompakt och sluten doft som inte ger mycket ifrån sig idag. Färgen är blåröd och ser mer ut som ett fatprov. Efter en timme i glaset öppnar vinet upp sig och ger ifrån sig läckra Pinotaromer. Smaken är knuten, tät, koncentrerad med enorm potential, allt är i balans. Bör lagras länge. Om du har en flaska, öppna den inte de närmaste åren. Drick 2015 -2030. 96 poäng.

1998 Echezeaux, 14742 flaskor,

Medelstor, läcker fin Pinotton i doften, viss mognad med en lätt äppleton. Smaken är medelfyllig, lite stram, medelfyllig och i fin balans. Dock är detta det svagaste vinet i provningen. 89 poäng. 2012-2020.

1997 Echezeaux, 14887 flaskor, 2389 liter per hektar

Fin, stor och fruktig doft med inslag av exotiska kryddor. Läcker med mongadston. God, lätt elegant smak med fin frukt och komplexitet. Lång eftersmak. Moget nu. 2009 - 2015. 92 poäng

1996 Echezeaux, 18058 flaskor, 2898 liter per hektar

Stor, komplex läcker typisk doft. Finfin frukt och härliga aromer. Vinet har mycket bra frukt, är rätt stramt och har lång och fräsch frukt. Mycket bra. 94 poäng. Drick 2011-2024

1995 Echezeaux, 12268 flaskor, 1969 liter per hektar

En årgång som var hård och svår i många år, men ny öppnar den upp sig. Fin komplex, mogen doft. Smaken är jättegod med härliga mognadstoner och har fortfarande lita kvar av den hårdhet det hade mer av som ungt. Ett läckert, gott DRC vin med fin bakans och mognad. Drick 2009 - 2018. 94 poäng.

1992 Echezeaux, 16367 flaskor, 2626 liter per hektar

Fint mogen, läcker doft med komplexitet. Lätt god mogen smak med läckra aromer och lång eftersmak. 91 poäng, 2009 - 2015

1990 Echezeaux, 17352 flaskor, 2785 liter per hektar

Storartad, fantastiskt härlig doft med en del mognadstoner. Exotiskt och komplex. Smaken är komplex, fyllig, härligt fruktig och mycket gott. Storartad längd, komplexitet och balans. 98 poäng. 2009 - 2020. Årgången gav vidunderliga viner som nu är på topp!

Det finns fortfarande kvar ett 80 tal flaskor av detta vin på Systembolaget. Priset är 399 kronor per flaska. Vi provade vinet, och det är verkligen en storslagen Riesling med perfekt balans mellan rieslingfrukt, syra och med en liten lätt sötma i den klingande rena avslutningen.

Så här skriver Robert Parkers The Wine Advocate om vinet:

"If I imagine myself as Pichler's 2007 Riesling Smaragd Loibnerberg waiting in the wings after the Riesling Steinertal's performance, I think I would have been completely deflated. Thankfully, such anthropomorphism is foolish, and this wine acquits itself with aplomb. Linden flower, melon, mint, and honey in a gorgeous bouquet set the tone for a cool, soothing, creamily-textured yet succulently juicy, long-line palate display. Here is one of the Wachau wines that takes off - indeed, virtually detonates - the moment you have swallowed (or spit), with bitter coffee, crushed stone, white pepper, lemon zest, peach kernel bitterness, and high-toned herbal essences practically searing in their intensity. This should remain sensational for the better part of a decade. 96 points"

Franz Xavier Pichler driver familjens vingods i fjärde generationen. Trots att han saknar utbildning inom vin har han på ett övertygande sätt lyft firman till en av de allra bästa tillsammans med hustrun Rudolfine och barnen Elisabeth och Lucas.

Pichler äger delar i flera förstklassiga vingårdar, t ex Kellerberg, Loibenberg och Steiner Tal. Druvorna växer främst i branta terrasserade vingårdar (som anlades på 1200-talet!) vilket kräver manuell verksamhet. Eftersom Franz söker hög koncentration skördas druvorna oftast sent i oktober eller november. Ett av de allra bästa vinerna är en Grüner Veltliner som heter "M" (står för Monumental), en selektion av de bästa druvorna från de bästa lägena. Samma druva ger i vingården Kellerberg ett minst lika imponerande vin.

Vinerna jäses traditionellt framför allt med den naturliga jästen.  Efter ett halvårs mognad buteljeras de. Tack vare hög alkohol, god kraft och stram syra kan vinerna lagras i minst 10 år - och vinner också på det.

Detta är utan tvekan en av Österrikes högst skattade producenter, närmast kultförklarad. Vinerna är därför sällsynta.

Ja, vintidningsredaktören var också med och en del andra vinkunniga människor. Vi skulle prova 23 årgångar av Guigals vin Cote Rotie La Landonne. Vi visste inte i vilken ordning vinerna skulle provas, det var dolt. Provningen visade sig vara perfekt organiserad och indelad i 4 omgångar med 8 viner i varje provningsomgång. Först kom de lite svagare, totalt fyra, och därefter alla bra och exceptionellt bra årgångar. Vintidningsredaktören hade smugit in en joker i den sista omgången, ett vin från Sine Qua Non, Raven Syrah 2006 och det stack ut och skiljde sig från de övriga 23 vinerna.

Världsmästaren är som sagt världsmästare, så det går knappast att ifrågasätta hans status i provningsgruppen, är man världsmästare så är man. Den misslyckade stekarn har tränat Världmästaren och provar och skriver mer om vin än någon annan jag känner. (Den misslyckade stekarn vill gärna var en stekare men misslyckas, han är fortfarande bara en snäll, trevlig kille). Politikern, han provar också massor av viner per år, kanske mer än Den misslyckade stekarn, och skriver flitigt om dem alla. Vintidningsredaktören, han provar också massor av viner varje år, men bara de allra bästa. De här fyra kallar vi stjärnprovarna.

Provningsgruppen var alltså kvalificerad, erfaren och på hugget. Vi började prova och efter de första åtta vinerna, så delgav vi protokollchefen våra poäng för respektive vin. Poängen var hyfsat samstämmiga i början men sedan hände det. 95, 99, 96, 100, 99, 95, 98, 97, 94, 99, 85, 93, 98, 100, 96. En av stjärnprovarna satte 85 poäng, när alla andra var eniga om 94-100 poäng. Och sedan fortsatte det på samma sätt med flera viner. 88, 89, 90, 86, 87, 90, 85, 89, 88, 96, 88, 89, 90, 87. Va, satte han 96 poäng? Här var alla utom en av stjärnprovarna eniga om att årgången inte var på topp.

Vad lär man sig om detta? Kanske att till och med en stjärnprovare kan ha fel. Eller att vinsmak faktiskt är subjektiv. Eller kan det vara så att en har rätt och alla andra har fel? Jag vet faktiskt inte. Jag frågade avvikarna och bad dem förklara hur de tänkte när de satte helt andra poängnivåer än resten av gruppen, men någon förklaring fick jag egentligen inte. Smak är smak och den är personlig. Det är väl den enda slutsats man kan dra av detta.

Vilken årgång var bäst då? Ja, det beror på vem man frågar som sagt var. Men det var nog 1983,1985,1988,1989,1990,1991,1994,1995,1997,1999,2000,2003 eller 2005.

Kleine Zalzes bästa viner!

Club VinUnics medlemmar provade inte bara Vergelegens viner under sin Sydafrikaresa. Vi bodde på Kleine Zalzes fantastiska anläggning och intog några måltider i de tre restauranger som finns där, bl a toppkrogen "Terroir".

Vi provade också huvuddelen av Kleine Zalzes sortiment under ledning av Johan Joubert, husets framgångsrike vinmakare. Joubert är känd för att vara en av världens främsta blenders och han gav en intressant inblick i vilka egenskaper druvorna från KZ:s olika vingårdar tillför de olika vinerna. Han tog också med några av medlemmarna ut i vingården och gav en lektion i beskärning.

Provningen spände över ett brett register av viner från den aktuella årgången - från vita viner i Cellar Selection-serien till husets verkliga toppviner. I den senare kategorin fanns Vineyard Selection-serien, vars viner görs på druvor från de bästa lotterna i Kleine Zalzes egna vingårdar. De bästa faten väljs sedan ut för att ge vinerna i Family Reserve-serien.

Här några notat:

Kleine Zalze Family Reserve Sauvignon Blanc 2008

En intressant, komplex sauvignon blanc, som speglar sitt ursprung mer än druvsorten. Det finns naturligtvis en ton av krusbär, men det är sparris, gröna fikon och gröna bönor som attackerar allra ivrigast och som vilar på en grund av blommor och örter. En djup, rik och välbalanserad sauvignon blanc, som fungerar utmärkt till mat, såväl getostbaserade rätter som fiskrätter med kraftiga såser.

50% av druvorna hade hämtats från Durbanville, 35% från Stellenbosch, 5% från Darling, 5% från Elim och 5% från West Coast - ett lysande exempel på hur Joubert använder hela Kapprovinsen som palett när han blandar sina viner - från sydkusten till nordligaste delen av västkusten.

Provade för fem månader sedan årgång 2006 av detta vin, som visade sig ha utnyttjat tiden väl. Doften var ännu relativt återhållen men hade utvecklat en fin mineralton ovanpå de tropiskt gröna nyanserna. Smaken var stor, generös och kraftfull. Också då konstaterade vi att detta var ett perfekt matvin.

Kleine Zalze Family Reserve Shiraz 2006

En klassisk, fruktig shiraz med björnbär, och fin kryddighet. I munnen får vinets inensivt kryddiga smak av plommon och mörka bär stöd av välintegrerade ektanniner skapade under 22 månaders lagring på nya franska fat. Ett ännu ungt, välbalanserat vin som kommer att utvecklas väl under ytterligare minst 10 år. Utan tvekan det bästa vin Kleine Zalze producerar.

Kleine Zalze Vineyard Selection Barrel Fermented Chenin Blanc 2008

Va? Kan chenin blanc smaka så här! Det var många som fällde den kommentaren när vi fått detta vin i glaset. Vinet attackerade med en koncentrerad arompalett med tropisk frukt och kaprifol, kryddat med botrytis och rostade fat. Smaken var rik, elegant och gräddig med fin syra och inslag av mogna persikor och lager på lager av tropiska frukter. Även smaken är kryddad med lite botrytis och rostade fat (vinet har jäst på 30% nya och 70% ett år gamla fat). Vinets läckert fruktiga rondör har grundlagts i Heldebergvingårdarna med lågavkastande bushvines, men 6 månaders fatlagring på jästfällningen har bidragit liksom det faktum att bara en tredjedel av vinet genomgått malolaktisk jäsning. Ännu väldigt ungt, men med potential för fin utveckling de närmaste 3-5 åren.

Kleine Zalze Vineyard Selection Cabernet Sauvignon 2006

Ett vin i cabernet-vännernas smak! Djupt rubinröd färg och en druvtypisk doftpalett med plommon, björnbär och kryddor. Den medelfylliga smaken har inslag av lakrits och är koncentrerad med fin balans mellan eken och frukten. Tanninerna är fasta och vinet har fin längd.

Johan Joubert berättade att man jäser en del på ståltank med regelbunden överpumpning, resten på betongtank med traditionell nedtryckning av skalhatten. Lagring 18 månader på 30% nya, 30% ett år gamla och resten två år gamla fat av fransk ek.

2006 var en sval årgång och den långsamma mognaden lade grunden till ett ovanligt komplext vin - ett omdöme som också kan appliceras på de 2009:or som nyligen skördades. 

Kleine Zalze Vineyard Selection Barrel Matured Shiraz 2006

Även detta vin visade upp en komplex fruktighet med björnbär och kryddor och med ett litet inslag av fikon. Smaken är ungdomlig, komplex och med en fin tanninryggrad. Smaken har fin längd. Det är påfallande vilket syskontycke det finns mellan detta vin och cabernetvinet från samma årgång. Kvalitetsnivåmässigt ligger de väldigt lika och karaktären är i princip densamma. Det som skapar skillnader är naturligtvis druvsorten, men i övrigt är detta två viner på samma nivå - mycket spännande att prova mot varandra!

Johan Joubert berättade att båda vinerna kom från de tre bästa vingårdsavsnitten i två olika vingårdar nära vineriet. När druvorna skördats väntade 10-12 av Jouberts medarbetare vid sorteringsbordet för att plocka bort alla druvor som inte var perfekta. Efter jäsningen lagrades båda vinerna lika länge och med samma fördelning mellan nya och gamla franska ekfat.

Ett drömvin är Guigals Cote Rotie La Turque 2005. Vinet buteljerades i februari 2009 efter att ha tillbringat 41 månader i nya ekfat.

Marcel Guigal planterade vingården 1981. Då ägde han den inte, men i början av 1985 köpte han vinproducenten Vidal Fleury och med köpet följde vingården La Turque. Första årgången var 1985 och från endast 4 år gamla vinstockar producerade han vinet som några år senare utsågs till Frankrikes bästa vin av vintidningen La Revue de Vin de France. Vingården, som ligger på sluttningen Cote Brune, är i huvudsak planterad med Syrahdruvan, men även med 7% Viognier. Jäsning sker i temperaturkontrollerade ståltankar med automatisk nedtryckning av skalhatten och fyra veckors maceration.

2005 Cote Rotie La Turque har en enormt stor doft med massor av kryddor, rökt kött, torkad frukt, blåbär och choklad. Den långa ekfatslagringen finns i doften, men de andra aromerna tar överhand. Smaken är mycket ung, frisk, fruktig djup och dov. Charkuterier och choklad kommer igen i smaken. Fantastiskt lång, kvardröjande eftersmak. Bra tanniner och en perfekt balans gör att detta vin kan lagras länge. På topp 2020 - 2035.

Så här skrev två av de mer kända amerikanska vinskribenterna om vinet:

"The sumptuous 2005 Cote Rotie La Turque is a candidate for perfection. Abundant tannin and structure, a black/purple color, and a beautiful nose of graphite, asphalt, charcoal, blackberries, blueberries, espresso roast, chocolate, pepper, and lychee nut are found in this sensationally concentrated, multidimensional, profound wine. It will last for 25-35 years."
Wine Advocate # 175 - Feb 2008 Robert Parker (96-100 points)

"Inky ruby. Powerful aromas of red and dark berries, black cardamom, violet and rose, with a strong undercurrent of smoky minerals. Very rich but also shockingly lively, with sweet, highly concentrated raspberry and blueberry flavors given spine by zesty acidity. Finishes sweet and wonderfully pure, with the floral notes echoing. As it did last year, this out-Moulines the Mouline. "
By Josh Reynolds for Stephen's Tanzer international Wine cellar (96-98 points)

Vinet kommer att lanseras på Systembolaget under senhösten 2009. Priset är 2495 kronor.

Ibland får man in en fullträff! Toast Skagen och nr 6612 Catena Chardonnay för 119 kronor är en perfekt vin och matkombination. Doften i Catena Chardonnay bjuder citrus-aromer med inslag av vanilj och mineral. Ett fylligt vin med ren, fin frukt och med inslag av päron och fikon samt med en lätt ton av söta kryddor och smörkola. Fräsch, krispig syra präglar den långa eftersmaken. Vinets härliga, söta Chardonnayfrukt och den fina, krispiga syran matchar skagenrörans salta smak från räkorna och majonnäsens fetare konsistens. Sammantaget en lyx att unna sig då och då.

För eftervärlden kommer Nicolás Catena att framstå som den som lade grunden för Argentinas moderna vinhistoria. Han är nationalekonom, hade arbetat som gästprofessor i Kalifornien och återvände med övertygelsen att om man kunde göra så bra vin i Kalifornien skulle man kunna göra detsamma i Argentina. Han hade fått överta det bulkvinsföretag, som hans farfar grundade när denne invandrat från Italien. Men nu sålde Catena av hela bulkvinverksamheten och behöll bara den lilla del som var inriktad på att göra kvalitetsviner.

Completamente loco - helt galen - var det omdöme kollegerna gav honom. Och det intrycket förstärktes när han började anlägga vingårdar på långt över 1.000 meters höjd över havet! Men Catenas satsningar var inga galna infall. Han forskade och bedrev ett intensivt experimenterande - och det gör han än i dag tillsammans med dottern Laura som är koncernens kronprinsessa.

Nicolás Catena har visat världen vilken kapacitet för världsklassviner som finns i Argentina. Robert Parker skrev nyligen: "Catena fortsätter sätta standarden för Argentinska kvalitetsviner".

Catena koncentrerar sig på tre huvuddruvor; malbec, cabernet sauvignon och chardonnay, men odlar även en del andra druvsorter. I toppvingårdarna har i dag varje planta en sensor med sändare. Catenas stab vet hela tiden hur varje planta mår. Om någon av dem är törstiga eller längtar efter något näringsämne är hjälpen snabbt på väg.

Blindprovning 15/4 2009, röda viner, vin 11-13

Kalifornien igen undrar vi när nästa glas kommer in. Vinet har en stor, mycket ung, kryddig, fruktig doft. Smakrikt med mycket frukt och tanniner. Söt och läcker smak. Lokoya 2005, ? från Kalifornien förtjänar 95 poäng.

Nästa vin är tveklöst en mogen, gammal Bordeaux. Här haglar gissningarna. 1985?, 1982? Eller kan det vara så gammalt som 1970? Det är Chateau Montrose 1961. Som vanligt gissar vi för ungt. Bordeaux från toppår håller exceptionellt länge. Doften är mycket stor och urtypisk för en mogen Bordeaux. Smaken är lång och elegant med fin frukt, helt mogenmed en blandning av knäck och stål i avslutningen. 93 poäng.

Så här skriver Robert Parker om vinet:

"A stunning wine from a superb vintage, the 1961 Montrose is still in need of another 10 years of cellaring. The deep, opaque dark ruby color, the huge bouquet of ripe cassis fruit and mineral scents, the full-bodied, dense, compelling richness and length, plus gobs of tannin, all point to a monumental bottle of wine for drinking during the first 20-30 years of the next century. Anticipated maturity: 2000-2030." 95 points

Det sista vinet har en exceptionellt stor fin doft med massor av frukt, tallbarr och lakrits. Smaken är typisk för ett Cabernet Sauvignonvin. Fin frukt och koncentration, Lång, ren och snygg eftersmak. Vi gissar runt lite men hamnar i Italien till slut. Vinet är Sassicaia 2005 från Bolgeri och Italien. 95 poäng.

Sassicaia är ett av världens mest kända viner. Ett revolutionärt vin som vände vinutvecklingen i hela Italien! Vinet kommer från Tenuta San Guido i Bolgheri. Det skapades av markisen Mario Incisa della Rocchetta, som redan på 40-talet började experimentera med vin gjort på cabernetdruvor. Men det tog lång tid innan vinet fann sin rätta form.

Sassicaia blev världsberömt över en natt i en blindprovning som den engelska vinidningen Decanter hade ordnat slog det då okända vinet ut 33 toppviner från 1972, bland dem flera av de allra yppersta Bordeaux-vinerna.

Nuvarande ägaren, Niccoló Incisa della Rocchetta, har vidareutvecklat vinet. Efter några svåra år i början av 90-talet har vinet från årgång 1995 blivit allt bättre.

Sassicaia 2005 är den 37:e årgången som producerats av detta banbrytande vin, som kallats Italiens svar på Bordeaux Premier Cru. Detta i första hand på grund av druvblandningen som är 85 procent cabernet sauvignon och 15 procent cabernet franc. Men egendomens ägare, Marquese Niccoló Incisa della Rocchetta menar att den cabernet som finns i Sassicaia inte har ett dugg med Frankrike att göra. Han berättar:
- En tidning publicerade en gång den felaktiga uppgiften att min far fått cabernetplantor av sin gode vän baron Philippe de Rothschild på Château Mouton Rothschild och att det skulle vara moderplantorna till stockarna i våra vingårdar. Men så var det inte. Det enda min far fick av baron de Rothschild var goda råd. Plantorna hämtade han från en vingård utanför Pisa. När han som ung student studerade vid universitetet i Pisa upptäckte han ett vin, som kom från en vingård utanför staden. Han imponerades av vinets kvalitet och fick veta att det var gjort på cabernetdruvor. När han många år senare beslöt anlägga en vingård på den egendom, som han och hans hustru fått överta efter hennes föräldrar, hämtade han plantorna från vingården utanför Pisa.
Det är alltså en helt italiensk klon som utgör basen i Sassicaia.

Den mest mytiska Sassicaian producerades i årgång 1985. Näst bästa vinet producerades 1990, men resten av årtiondet innehöll bara några få riktiga toppar. Från 2003 har vinet dock etablerat sig på en jämn, hög nivå och den nu aktuella årgången fullföljer den serien.
Växtsäsongen 2005 var idealisk. Jämnt fint vårväder bäddade för optimal blomning. Sommaren var inte alltför het, vilket resulterade i långsam mognad och därmed perfekt aromutveckling i tjockskaliga, antocyanrika druvor, vilket bäddar för ett vin med långt liv.

Blindprovning 15/4 2009, röda viner, vin 8-10

Nästa vin övereraskar. Ett andravin från Bordeaux, Les Pagodes de Cos 2000, visar sig vara utmärkt. Stor komplex, mogen Bordeauxdoft. Även smaken visar mognadstoner, medelfylligt elegant och med bra frukt och balans. 92 poäng

Vin nr 9 är moget, storslaget och imponerande. Ett riktigt klassvin som har mognat till ett fulländat och typiskt Cabernet Sauvignonvin. Doften är läckert "Cabbig" med toner av lakrits. Smaken är mjuk, med eukaluptustoner, som för oss in på ett moget kaliforniskt vin. Elegant, lite torr lång eftersmak. Rikt och mycket smakrikt. Vi gissar på årgång 1992. Det är Dunn Howell Mountain Cabernet Sauvignon 1985. 98 poäng

Vinet som kommer därefter doftar koncentrerat, frukt och massor av indiska kryddor. Kanel, ingefära och curry. Vad är detta?? Smaken är mer civiliserad, även om aromerna går igen. Det finns lite rökig whiskeyton i eftersmaken. Ett maffigt spännande vin. Vi gissar på Italien och den sydliga druvan Aglianico. Men det var det inte. Druvan heter Refosco och vinets namn är Vina Calvarie 1998 från Miami. Ett annorlunda bra vin, 93 poäng.

Blindprovning 15/4 2009, röda viner, vin 5-7

Bland de 9 röda vinerna som provades den 15/4 utmärkte sig flera. Vi började med ett vin som fullständigt skrek ut Shiraz från Australien när man doftade på det. Hill of Grace 2001 från Henschke har en enormt stor doft med massor av aromer, främst eukalyptus, svarta vinbär och torkad frukt. Trots sin intensitet så är en civiliserad och läcker. Smaken är maffigt elegant, superbalanserad och har finfina syror. Eftersmaken rullar på i munnen i minuter. Ett stort vin som kan lagras och utvecklas i minst 15 år till. 98+ poäng. De gamla Syrahstockarna i vingården Hill of Grace härstammar från pre-phylloxerastockar som tyska immigranter tog med sig från Europa i mitten av 1800-talet. Stockarna planterades på en sluttning mittemot en lutheransk kyrka och vingården fick då namnet "Hill of Grace". En del av stockarna är 130 år gamla! Första årgången av Hill of Grace var 1958 och vinet är idag ansett som ett av Australiens främsta viner.

Nästa vin var ett typiskt Cabernet Sauvignonbaserat vin från Kalifornien. Vi gissade ett tag och det visade sig vara Beringer Private Reserve 2002. Doften är maffig, koncentrerad och storslagen. Smaken är precis, mycket balanserad med massor av frukt och lite ek och eukalyptuston. Något stummare än Hill of Grace. Ungt och långlivat. 95 poäng.

Vin nr 7 gör oss konfunderade. Vad är det? Exceptionellt stor, mörk doft med toner av rökt kött, torkad frukt och choklad. Smaken är djup, mörk men ändå aromatisk. Eftersmaken är enorm. Ett vin som får oss att studsa till och imponeras av dess köttighet. Vi gissar på Hermitage från en varmare årgång, möjligen en stor Chateaneuf du Pape. Fel! Druvan är till 100% Temranillo och vinet är Pingus 1995 från Ribera del Duero i Spanien. Överraskande och imponerande! Vinet är mycket bättre än när jag provade det för 4-5 år sedan. 98 poäng.

Fortsättning följer....

Provningsgruppen träffades under temat "grisprovning". Enligt provningsledaren, så innebär det att man skall ta med det bästa möjliga vinet och att även en liten gris (bland provarna, inte flaskorna) kan bli ett stort svin under kvällens övningar. Alla vinerna provades helt blint

Alla skötte sig bra under provningen och ingen visade tendenser av att närma sig svinstadiet. Vinerna hjälpte säkert till, de var alla av högsta klass. Vi började med en ovanligt mjuk och inställsam Dom Perignon 1990. Doften var lite vag och söt och smaken var ovanligt snäll. Det kändes som om dosagen var högre än vanligt. Vinet var fortfarande relativt ungt och visade inga tecken på att ha åldrats i förtid, något som en del andra champagner från årgången har gjort. Främste Dompa experten Mats sa att den inte liknade den flaska av samma champagne han druckit någon vecka tidigare.

Nästa vin som hälldes upp var Cuvée Catlhleen 2003 från den kaliforniska firman Kistler. En Chardonnay som fått 98-100 poäng av Robert Parker. Trots en viss orenhet, så insåg vi snabbt att vi hade ett stort chardonnayvin i glaset, troligtvis från Kalifornien. Ett stort vin som är moget nu, men poängen blev klart lägre än vad Parker hade satt.

Stor, fin komplex och läcker doft av exotiska frukter hoppade upp ur nästa glas. Jag visste att detta vin skulle vara med i provningen, så jag gissade raskt på Aeulia 2001 från Giaconda. Ett vin från Australien gjort på druvan Roussanne. Detta är onekligen ett stort vin på alla sätt. Rikt, balanserat och med otroligt lång eftersmak. Vad jag vet är detta ett av bara två 100% Roussanneviner som presterar på denna nivån. Imponerande och här steg poängen till 96. Vinunic är stolt importör av vinerna från Giaconda

Vit Bordeaux sa jag direkt när nästa glas serverades. Och det var det. Svårare var det att gissa årgången. Doften var exceptionell. Stor, rätt ung med massor av vita bär, marsipan och mandel. Smaken var utomordentlig, aromatisk med fina syror och en otrolig längd. Vinet var Domaine de Chevalier Blanc 1990, ett vin som kan sparas många år till och som förtjänar 96 poäng.

Jag återkommer om de röda vinerna som alla var av hög klass. Bland dem fanns Hill of Grace från Henschke, Pingus och Chateau Montrose 1961.

Fortsättning följer......

Claes

Wine Report är en mycket intressant vinguide som ges ut årligen. 2009 års upplaga kom ut hösten 2008 och ger läsaren en sammanfattning av vad som sker i olika vinområden runt om i världen. I stort sett alla vinproducerande länder gås igenom. Det finns till exempel kapitel om vinerna från Holland, Belgien och Skandinavien, om vinerna i Thailand och Japan och naturligtvis om kända områdena som Bordeaux och Champagne.

Varje vinområde får cirka 10 sidor till sitt förfogande. Olika experter ger sin bild av vad som händer i området, vad som är nytt och vilka betydande förändringar som sker. Därefter innehåller varje kapitel en bedömning och beskrivning över de senaste 5 årgångarna. Listor finns över de 10 bästa producenterna, de vinproducenter som är på uppgång, de bästa nya vinproducenterna och de 10 mest prisvärda producenterna i området. Det finns också 3 topplistor som visar de 10 bästa vinerna från området, de 10 mest prisvärda vinerna och de 10 mest exalterande och ovanliga vinfynden som författaren har provat under året.

Experterna är oftast välkända, till exempel David Peppercorn, som författat kapitlet om Bordeaux, Clive Coates, känd expert om Bourgogne och Charles Metcalfe har skrivit om Portugal. Tom Stevenson har skrivit om sina favoritområden Champagne och Alsace.

Lite udda åsikter har experterna Nicolas Belfrage och Franco Ziliani som skriver om de olika vinområdena i Italien. Jag tror knappast att de flesta Italienkännare hade utlämnat Sassicaia, Ornellaia och Gaja på sina topplistor men det gör Belfrage och Ziliani. Men å andra sidan gläds vi över att Fattoria Felsina utnämns till Italiens bäste vinproducent.

Dan Berger, expertskribent om Kalifornien, har också åsikter som han nog är relativt ensam om. Han går tvärt emot resten av vinexpertisen och anser att årgång 2003 är mycket bättre än 2002. Hans topplistor är också intressanta och innehåller i stort sett inte en enda producent som får toppoäng av The Wine Spectator, The Wine Advocate eller Michel Jamias. Berger har en helt egen smak.

Utöver en i det närmaste heltäckande genomgång av alla vinområden, så får man bland annat också intressanta kapitel om ekologiska och biodynamiska viner, vin och hälsa samt om vinauktioner och vin som investeringobjekt.

Och vem är då den bästa vinproducenten i Asien? Enligt boken är det Chateau Mercian från Japan

Stephen Hansel har förverkligat sin dröm, att bygga upp en vingård och producera vin från sina favoritdruvor Chardonnay och Pinot Noir. Stephen är egentligen bilhandlare, och när man åker runt i Sonoma, ser man hans bilhallar i flera av de byar och städer man åker förbi.

Stephen älskar de röda och vita vinerna från Bourgogne och hans privata vinkällare är full av vinerna därifrån. Inte så konstigt då att hans viner från den egna vingården är Bourgognelika i stilen. Men ett vin från Russian River i Sonoma kan aldrig vara helt identiskt med en Bourgogne. Stephen har hittat sin egen stil, och det är vi glada för. Vinerna är smakrika, eleganta och relativt fylliga med en fin syra.

Walter Hansel, det är Stephens pappa. Walter planterade merparten av vinstockarna och sålde druvorna till andra vinproducenter. Stephen beslöt att göra och buteljera sitt eget vin. Första årgången kom 1996 och Hansels rykte har stigit med varje ny årgång. Idag räknas de som en av allra bästa producenterna i Sonoma.

2006 Pinot Noir Cuvée Alyce har en exceptionellt stor och komplex doft med söt Pinot Noir ton från ett varmt år. Den påminner faktiskt om hur DRC:s 2003 doftade som riktigt unga, ett betyg så gott som något. Smaken är härligt fruktig, röda bär och lite ny ek. Vinet har bra syror och ett rejält bett, precis som det skall vara hos en bra Pinot Noir. Lång, fin, ren eftersmak. Vinet har lagrats på 40% nya ekfat. Jag tror att det här härliga Pinot Noirvinet skall drickas från och med nu och 6-8 år framåt.

Boken inleds med kapitel om de senaste årgångarna, som beskrivs i detalj. Därefter beskriver författaren de viktigaste druvorna samt den österrikiska vinlagen.

Boken mest intressanta del är den som upptar merparten av sidorna, en genomgång av de olika vinområdena i Österrike, där de viktigaste vinproducenterna beskrivs och bedöms.

Moser använder en femgradig skala när han rankar vinproducenterna. Fyra av dem får maximala 5 stjärnor; Weingut Bründlmayer i Kamptal, Weingut F.X Pichler och Weingut Franz Hirtzberger i Wachau samt Weinlaubenhof Kracher i Neusiedlersee.

Boken betygsätter viner från 1990 fram till och med årgång 2007, en årgång som genomgående får mycket höga poäng, speciellt för de vita vinerna. Betygen på vinerna sätts med den välkända 100 poängsskalan. Höga betyg i årgång 2007 får bland annat Bründlmayers 2007 Riesling Zöbinger Heiligenstein Lyra, 93-95 poäng och F.X. Pichlers 2007 Riesling Smaragd Loibner Berg, 93-95 poäng (Parker sätter 96 poäng på samma vin).

Att Österrike producerar vita viner i världsklass är välkänt idag, men även de röda vinerna är mycket intressanta. Med hjälp av Mosers guide provade jag under sportlovet mig igenom ett hyfsat antal av de viner som fått högst poäng. Bäst var Pinot Noir Grand Select 2004 från Weingut Wieninger och Admiral 2000 från Weingut Pöckl. Och så slank det ner en flaska Chardonnay 2002 från Blündlmayer, ett vin som alltid levererar!

Till finalen var ett antal viner direktkvalificerade. Petrus, Le Pin och La Tache, för att de är så dyra att alla ville ha med dem i finalen; Cote Rotie La Mouline, Chateau l'Angelus, Beausejour-Duffau, Leoville-Poyferre, Caumus Special Selection, Chateau Rayas och Cote Rotie La Landonne för att de placerade sig i topp för fem år sedan och Ridge Monte Bello samt Philip Togni för att de vunnit Cabernet uttagningstävlingar under året mot Italienskt och Amerikanskt motstånd.

Inför årets provning haglade tipsen och de flesta ansåg att nu kommer Bordeaux tillbaka och tar hem en storseger. Bordeauxvinerna antogs vinna på att de blivit äldre, medan vinerna från nya världen och av druvan Syrah antogs ha tappat i kraft. Vi kunde inte ha haft mer fel!

Bordeaux vinerna var strålande men trots det kom bästa vin från Bordeaux först på 8 plats! Och det trots att 7 av de 18 vinerna i finalen kom därifrån. Chateau Latour, Margaux, Mouton-Rhothschild, Haut Brion och Lafite slogs alla ut i den första semifinalen mot bättre Bordeauxviner. Latour och Margaux var klart bäst av de fem, men räckte ändå inte till. Lafite och Mouton var inte lyckade och kom på den undre halvan bland 18 provade Bordeauxviner.

I finalen sopade viner av druvan Syrah/Shiraz hem segern. Vinnare var Cote Rotie La Landonne Guigal, tvåa kom Cote Rotie La Mouline Guigal och delad trea blev Hermitage La Chapelle från Jaubolet. Men som provningsnoteringarna nedan visar, så var alla vinerna enastående..

Vinerna presenteras i den ordning juryn rankade dem. * efter namnet anger kvalitén på en femgradig skala, där ** motsvarar 85-90 poäng, *** 90-94 poäng, **** 95-98 poäng och ***** 99-100 poäng. Betygen är mina egna. Vinerna provades halvblint, dvs vi visste vilka vinerna var, men inte i vilken ordning de serverades.

1. Cote Rotie La Landonne 1990, E. Guigal *****

Fantastiskt stor, djup, maffig och fruktig Syrahdoft. Dova toner av mörka bär, choklad, torkade frukter och rökt kött. Smaken är kraftfull, fruktfyllig, sträv och köttig. Balansen är perfekt och eftersmaken är enastående lång. Kan drickas nu men håller sig på topp i många år framöver. Drick nu - 2025. 38 poäng av juryn

2. Cote Rotie La Mouline 1990, E. Guigal *****

Enastående läcker, stor komplex Syrahdoft med djup tydlig Cote Rotie karaktär. Torkad frukt och bär och tydlig doft av rökt kött. Mogen och öppen. Makalöst läcker. Smaken är enastående elegant, koncentrerad och med myriader av aromer. Enormt lång, superbt balanserad eftersmak. Nu - 2025. 33 poäng av juryn.

3. Hermitage La Chapelle 1990, P. Jaboulet ****

Exceptionellt stor, maffig, gräddig doft av ung Syrah. Smaken är mycket fyllig, mycket stor och maffig och fortfarande i sin linda. Toner av mörka bär, ost och lätt kryddighet dominerar. Eftersmaken är mycket lång med perfekt balans. 2010 - 2030. 24 poäng av juryn

3. Chateau Rayas ****(*)

Exceptionellt stor fantastisk doft av söta bär såsom jordgubbar och smultron. Bärsöt, komplex fyllig smak. Kryddig mycket lång eftersmak. Känns helt moget nu och bör drickas inom 3-4 år. Nu - 2009. 24 poäng av juryn.

5. Hill of Grace 1990, Henschke ****(*)

Superläcker, exceptionellt stor doft av eukalyptus, torkad frukt. Svala, eleganta toner. Fantastisk, sval eukelyptustonad fruktkoncentrerad smak. Enastående lång och läcker eftersmak. Perfekt moget nu men håller säkert i 10 år till. Nu - 2015. 23 poäng av juryn.

6. La Tache 1990, Domaine de la Romanée-Conti *****

Otroligt läcker, exceptionellt stor söt fin Pinot Noir doft. Makalöst kraftfull, fyllig, läcker smak med toner av frukt och asiatiska kryddor. Hög syra som är i fin balans med frukt och tanniner. Stiligt! Drickes nu - 2020. 17 poäng av juryn.

6. The Armagh 1990, Jim Barry *****

Enastående stor, fin fruktig doft med massor av frukt och lätt ecalyptuston. Djup, otroligt lång, fruktig koncentrerad smak med fantastiskt lång stilig, perfekt balanserad eftersmak. Fortfarande relativt ung. Nu - 2018. 17 poäng av juryn.

8. Le Pin 1990 ****(*)

Finstämd, mycket stor fin komplex doft med söta frukttoner. Utomordentligt balanserad, koncentrerad, fruktig smak. Lång komplex eftersmak som rullar länge i munnen. Nu - 2025. 13 poäng av juryn.

8. Monte Bello 1990, Ridge ****

Mycket stor, fin doft med balans, rik frukt och lätt ecalyptuston. Strålande god, elegant, mycket fyllig aromatisk smak med söta eukalyptustoner. Nu - 2015. 13 poäng av juryn.

10. Chateau Cheval Blanc 1990 ****(*)

Läcker, sötfruktig, stor doft. Söta mogna bärtoner. Mjuk, exceptionellt fyllig stor smak, toner av bär igen. Fantastiskt lång eftersmak. Nu - 2025. 7 poäng av juryn.

10. Caymus Special Selection 1990 *****

Exceptionellt stor läcker doft. Känns nästan som en Shiraz från Australien. Enormt smakrik och aromatisk med fantastisk komplexitet, elegans och längd. Nu - 2018. 7 poäng av juryn.

12. Chateau Petrus 1990 ****(*)

Mycket stor komplex doft med djupa mogna, dova Bordeauxtoner. Helläcker, aromatisk stor smak med perfekt balans. Lång elegant aromatisk eftersmak. Nu - 2025. 6 poäng av juryn.

13. Chateau Leoville- Poyferre 1990 ****(*)

Stor, mycket fin superkomplex Bordeauxdoft. Djup med torkad frukt och cedertoner. Otroligt koncentrerad, fruktig relativt ung smak. Superb balans och finnisch. Nu - 2020. 4 poäng av juryn.

14. Chateau l'Angelus 1990 ****

Stor, djup fruktmättad doft. Fantastiskt komplex med dova toner av mörka bär. Djup, maffig extremt koncentrerad, sträv, rätt ung smak. 2007-2025. 4 poäng av juryn.

15. Cabernet Sauvignon 1990, Philip Togni ***

Stor, örtig djup doft med tydliga svarta vinbärstoner. Smakrik, fin smak, lite grön och saknar de övriga vinernas balans. Svarta vinbärsblad dominerar smaken. Nu - 2012. 4 poäng av juryn.

16. Chateau Beausejour- Duffau 1990 ****

Tät, stor svårfångad doft med Bordeauxtoner och lätt eukalyptuston. Tuff, elegant koncentrerad smak med viss bitterhet. Nu - 2020. 2 poäng av juryn.

16. Chateau Conseillante 1990 ***(*) ?

Stor doft av mogna söta bär, lätt oxidation? Mycket god fyllig rund och smakrik, men saknar toppvinernas storhet och elegans. Nu - 2012. 2 poäng av juryn.

18. Chateau Pichon Baron 1990 ****(*)

Fantastiskt komplex, massiv Bordeauxdoft med fruktmättade cederträtoner. Stram, superelegant Bordeauxsmak. Exceptionell balans och lång eftersmak. Perfekt mogen nu. Nu - 2015. 1 poäng av juryn.

Världens bästa vin årgång 1990

Semifinal 1 och 2

Den 18 och 19:e november 2005 provade ett kvalificerat gäng sig igenom de 48 viner som kvalificerat sig till de avgörande semifinalerna och därefter finalen. Juryn bestod av några av Sveriges mest intresserade vinentusiaster, inkluderade kända vinjournalister, vinimportörer, munskänkar och andra mycket erfarna provare. Alla vinerna provades blint.

 En liknande provning genomfördes 5 år tidigare, år 2000. Då provades över 200 toppviner från 1990 och vinnaren var Cote Rotie La Mouline 1990. Denna gång provades något färre viner, cirka 170 stycken, först i 13 utslagningsprovningar och sedan i två semifinaler och därefter final med 18 viner. Mats Heiman har varit arrangör båda gångerna. Han har lagt ner ett enormt jobb med att samla ihop alla dessa viner.

För fem år sedan vann alltså Cote Rotie La Mouline från Guigal. Tvåa kom Chateau l'Angelus St. Emilion, trea Beausejour-Duffau också St-Emilion. Därefter kom Chateau Rayas, Leoville-Poyferre, Chateau Beaucastel, Cote Rotie La Landonne Guigal, Chateau Pichon-Baron och Hermitage Cuvee Catheline Chave.

Anmärkningsvärt var att ingen av de fem första Cru-vinerna från Bordeaux överlevde semifinalerna i 2000-års provning och i finalen kom Petrus och Le Pin i mitten av fältet.

Så här gick det i de två semifinalerna denna gång:

Semifinal 1, 18/11 2005

Vinerna beskrivs i provningsordning. * efter namnet anger kvalitén på en femgradig skala, där ** motsvarar 85-90 poäng, *** 90-94 poäng, **** 95-98 poäng och ***** 99-100 poäng. Betygen är mina egna.

Från den första semifinalen gick följande viner vidare till final: Chateau Cheval Blanc, Chateau Pichon-Baron och Chateau La Conseillante.

Domaine de Chevalier 1990 **

Knappt medelstor doft. Klassisk med cedertoner och måttlig fruktighet. Relativt ung medelfyllig smak. Hög syrlighet och måttliga tanniner. Lite obalanserat. Drick nu - 2008.

Chateau Haut-Marbuzet 1990 **

Relativt enkel söt doft med en märklig lätt bitterton. Grön, stjälkig smak. Hög syrlighet igen, viss bitterhet stör. Hyfsad eftersmak. Nu - 2007.

Chateau La Mission Haut Brion 1990 ***

Rätt stor, djup stallig och komplex doft av rök och ceder. Stram, tuff rökig smak med ceder, bra balans och rätt lång maffig eftersmak. Nu - 2015.

Chateau Haut Brion 1990 ****

Mycket fin, stor komplex doft med frukt, ceder och fin balans. Utmärkt balanserad smak med god frukt och mognadskomplexitet. Lång fin eftersmak. Nu - 2020.

Chateau Mouton Rothschild 1990 ***

Fin relativt stor, fortfarande ung doft, rätt läcker och frukt dominerar. Smaken är fruktig, koncentrerad med fin balans och rätt lång eftersmak. Nu - 2012.

Chateau Lafite 1990 ***(*)

Sluten, djup, fin stor fruktig doft. Komplex smak relativt fyllig. Fin balans och lång rullande eftersmak. Nu - 2015.

Chateau Leoville-Lascasses 1990 ***

Djup fin komplex doft. Komplex, mycket typisk Bordeaux doft från Cabernet Sauvignondruvor. Smaken är komplex, relativt fyllig och läcker. Lång eftersmak. Nu - 2015.

Chateau Montrose 1990 ****

Dtor fin fruktig och doft. Maffig, koncentrerad ung smak. Lång och fin med söt plommonton, täthet och betydande strävhet. 2008 - 2020.

Chateau Tromplong Mondot 1990 ***

Mogen söt stor doft. Mjuk, russinton i smaken. Mycket fyllig med lång eftersmak. Nu - 2018

Chateau l'Evangile 1990 **(*)

Medelstor, bra fruktig doft. Slank, elegant bra smak. Bra koncentration och rätt stramt med för lite frukt och påtaglig eldighet. Nu - 2012

Chateau Clinet 1990 ***

Djup, söt tät doft. Medelfyllig, sval, fin och komplex smak. Lång eftersmak. Nu- 2020

Chateau Lafleur 1990 **(*)

Söt läcker stor doft. Fruktig, rätt stram, djup smak som saknar de bästa vinernas frukt och aromdjup. Nu - 2015

Chateau Pichon Baron 1990 *****, tvåa i denna semifinal

Fantastiskt stor, komplex, djup doft med exceptionell frukt. Magnifikt koncentrerad smak. Fantastisk frukt med lång smak. Nu - 2025.

Chateau Margaux 1990 ****(*)

Fin, komplex koncentrerad doft. Slank och elegant. Superklassisk cederdoftande Bordeaux. Storartad, koncentrerad smak. Massor av frukt. Stor, lång eftersmak. Nu - 2025.

Chateau Latour 1990 ****(*), femma i denna semifinal

Magnifik, elegant, djup och tät doft. Fin men inte lika bra som Pichon Baron. Enormt koncentrerad smak, ung och balanserad. Nu - 2025

Tertre Roteboeuf 1990 *****, delad tredjeplats i denna semifinal

Ung, tät magnifik stor doft med massor av frukt. Koncenterad, lätt eldig exceptionellt komplex och stor smak med strålande frukt. Nu - 2025

Chateau Cheval Blanc 1990 ****(*), 1:a i denna semifinal

Stor fruktig doft. Varm och koncentrerad mycket fyllig smak. Stram och lång med blyerts och frukttoner. Nu - 2025

Chateau La Conseillante 1990 *****, delad tredjeplats i denna semifinal

Exceptionellt stor komplex doft. Enormt fruktkoncentrerad. Otroligt intensiv, massiv koncentration. Fantastisk eftersmak. Nu - 2025

Semifinal 2, 19/11 2005

I den andra semifinalen provades 13 viner från olika områden. Vinnare var The Armagh från Jim Barry i Australien. Detta underskattade vin visade sig vara elegant, kraftfullt och superbt moget. Tvåa kom Hill of Grace från Henschke, Australien. Trea kom Cote Rotie La Turque, men undertecknade föreslog att detta vin fick avstå finalen för att ge plats för La Chapelle, som var korkat i semifinalen. Deltagarna beslöt att göra så, då Guigal redan hade två viner i finalen.

Från denna semifinal gick The Armagh från Jim Barry, Hill of Grace från Henschke och La Chapelle från Jaboulet vidare till final

Ruchottes-Chambertin 1990, Armand Rousseau ***

Rätt stor fruktig doft. God, läcker balanserad smak med bra bett och svaga Pinot Noir toner. Nu - 2015

Clos de Tart 1990 ****(*), femma i denna semifinal

Stor söt mycket fin Pinot doft. Ung. Mogen med rejält bett i smaken. Fin Pinotton. Eftersmaken domineras av en rejäl eldighet. Växer efterhand i glaset och blir exceptionellt fylligt, mer typiskt och får en fin koncentrerad pinotton. Nu - 2020.

Barolo Cannubi Boschis 1990, Sandrone ****(*)

Stor, enastående typisk Nebbiolodoft. Makalsöt koncentrerad, intensiv och med perfekt balans. Superba nebbiolo aromer. Ett stort vin med fantastisk eftersmak och längd. Jag tyckte bättre om detta vin än juryn i sin helhet. Nu - 2020.

Chateau Beaucastel 1990 ****

Dov, fin mogen stor doft. Söt frukt, fyllig mogen smak som är stor och läcker. Lång fin eftersmak. Nu- 2015

Chateau Beaucastel Hommage de Jacques Perrin 1990 ****(*)

Mycket stor tät, läcker fin doft. Dov med Chateauneuftoner. Smaken är mycket koncentrerad, relativt ung, stor och fyllig med enastående ballans. Lång eftersmak. Strävare och dovare än föregående vin. 2008-2025

Cote Rotie La Turque 1990, Guigal ****(*), trea i denna semifinal

Stor fin läcker komplex rökig Syrahton. Härligt aromatiskt, elegant och fylligt vin med superb balans. Nu - 2020

Pegau Cuvee Reserve 1990 ****

Diffus, svår doft. Smaken är koncentrerad, söt sträv och fyllig, lång och komplex. Nu-2015

Hermitage 1990, Chave *****, fyra i denna semifinal

Stor, mycket läcker exceptionell Syrahdoft. Finstämd. Fyllig, aromatisk smak med hög syrlighet och rejält bett i eftersmaken som är enastående lång. Nu-2015

Hermitage La Chapelle 1990, Jaubolet -

Korkskadat

Ermitage La Pavillon 1990, Chapoutier ****

Djup, tät och fortfarande ung doft. Komplex och mycket stor.

Koncentrerad, söt, ung, sträv dov smak som inte ger ifrån sig så mycket aromer. 2010-2030

Hill of Grace 1990, Henschke ****(*), tvåa i denna semifinal

Söt, elegant fin doft som växer i glaset under provningen. Smaken är oerhört fyllig, enastående aromatisk med läckra Shiraztoner. Lång stor eftersmak med ecalyptustoner. Rik och söt frukt.

Grange 1990, Penfolds ****

Extremt tät söt doft med lätt ecalyptuston. Smak av söta druvor, dov läcker med fina ecalyptustoner. Nu - 2015

The Armagh 1990, Jim Barry *****, etta i denna semifinal med genomsnittspoäng av juryn på 97,9.

Mörk, tät rödblå färg. Enormt tät fin massiv, enastående komplex doft med lätt ecalyptuston. Otroligt ung, tät enastående aromatisk smak med dova mörka toner av bär. Eftersmaken är enastående lång och balanserad. Nu-2020

För den som vill upptäcka massor med nya italienska viner är Vinitaly DET rätta stället att vara på. Mässan anordnas alltid första veckan i april och lockar tusentals personer från hela världen. För min egen del var detta mitt tredje Vinitaly som bjöd på en hel del trevliga upplevelser. Vi anlände till Verona på onsdagen direkt från Prowein i Düsseldorf. Kvällen var sedan länge bokad där jag hade blivit inbjuden till middag med Tenuta Monteti, en superbra producent från Toskana. Middagen hölls på Ristorante Perbelli, en 2-stjärning restaurang utanför Verona. I vanlig ordning var allt försenat och middagen kom inte igång förrän 21:30. Men maten var fantastisk och vinern likaså där vi fick prova minivertikaler av deras Caburnio and Monteti. Deras första årgång var 2004 så vi fick prova den samt 2005 och 2006. Personligen gillade 2006:orna bäst men de andra årgångarna var också mycket goda. Perbellini är känt för sina desserter och som sann dessertälskare var det en fröjd att få uppleva följande: 5 stycken fördesserter följt av 3 stycken huvuddesserter. När hela sällskapet såg ut att ha drabbats av sockersjuka kommer de in med en stor 4-våningsvagn täckt med desserter. Artig som jag är kunde jag inte tacka nej utan klämde två desserter till!

Första dagen var fylld med möten och vinprovande. Det roliga med att träffa de vinproducenter representerar på en sådan här mässa är att det ofta dyker upp nyheter man inte hört talats om tidigare. Det kan vara en kusin som startat ett nytt projekt i ett annat distrikt, en kompis till vinmakaren som har experimenterat med nya druvsorter, osv. På kvällen var vi inbjudna till Allegrini och fest på Villa de Torre. Huset är från 1400-talet och fantastiskt vackert! Inne i den stora villan hade det dukats upp med italienska läckerheter och vinet flödade. Även om jag har provat Allegrinis viner flera gånger blir jag ändå positivt överraskad varje gång över hur bra deras viner är. Marilisa Allegrini (ägarinnan) hade i vanlig ordning ordnat dans efter maten men då allt i vanlig ordning var försenat hann vi inte med detta. Lite tråkigt då Marilisa är en riktig festprisse men samtidigt var vi tvungna att åka hem för att orka med nästa dag vinprovande.

Fredagen bjöd på ännu fler möten och vinprovande och tänderna började nu göra ont efter alla syraattacker. På kvällen hade vi bokat bord på den kända Bottega del Vini. Ett fantastiskt ställe där alla möjliga vinpersonligheter samlas och dricker ikapp. Då stället inte är så stort brukar det sluta med att det står ca 50-100 personer utanför i gränden och det hela är som en stor folkfest. Maten var jättegod och vi drack en hel del roliga viner. Personligen var jag mest förtjust i Gajas Brunello di Montalcino Rennina 2001. Ett fantastiskt vin som avnjöts till supermöra bitar av Chianinabiff! Efter middagen fick vi för oss att fräscha upp gommen med champagne och detta gjordes med bravur. Efter flera flaskor blev det till slut en nattpizza och öl på Piazza Bra innan vi till sist hittade hem till hotellet. En härlig kväll!

Fyra röda viner serverades blint för provningsgruppen i lördags. Det första var definitivt en Bourgogne, det andra en urtypisk Cote Rotie och det tredje vinet var troligtvis en Bordeaux. Och nu trodde jag att jag kommit på temat för provningen, franska klassiska viner? Men vad hade vi då i det fjärde glaset?

Doften var mycket stor, djup, tät och komplex. Efterhand växte den ytterligare i komplexitet och visade mer av mörka bär och torkad frukt. Smaken var mycket koncentrerad, mycket tanninrik och maffig. Massor av frukt och exceptionell, lång eftersmak. Jag sätter 96 poäng! Kanske är det en La Tyre från Alain Brumonts bästa vingård på Chateau Montus i Madiran? Årgång 2001? Eller är det en av de tanninrika och maffiga supercuveerna från Chateauneuf du Pape?

Provningsledaren log och sa att vinet inte kom från Frankrike. Så temat var inte franskt! Italien? Och då måste temat vara årgången. Kanske drack vi ett superkoncentrerat vin från Toscana? Provningsledaren gav oss en ledtråd; producenten är berömd och vinet har fått tre glas i Gambero Rosso varje årgång det producerats. Då klack det till. Sagrantino, från Arnaldo Caprai. Vinet var en 1999 Sagrantino di Montefalco 25 Anni från Caprai. Sagrantino var en nästan utdöd druva som Caprai har tagit tag i och utvecklat till en av de bästa från Italien. Vingården ligger strax utanför den lilla staden Montefalco i Umbrien. Caprai producerar cirka 30000 flaskor av Sagrantino di Montefalco 25 Anni årligen.

De övriga vinerna var:

1999 Cote Rotie från Jean-Michel Stephan, urtypisk Cote Rotie med rökt kött i doften. Smakrikt med hög syra. Lång eftersmak. Mycket bra, 94 poäng

1999 Gevrey-Chambertin, Lavaux-St-Jacques, Armand Roussau. Ljus färg med mognad. Smak och doft är yngre än vad färgen indikerar. Fin Bourgogne, 92 poäng

1999 Clerc-Milon, Paulliac. Ett balanserat, bra vin. Ursprungstypiskt, 91 poäng

En av höjdpunkterna var besöket på Vergelegen, som utan tvekan tillhör de kvalitetsmässigt ledande vinproducenterna i området. Det kunde Club VinUnic-medlemmarna konstatera vid den utsökta provning, som leddes av egendomens PR-chef Thelma du Plooy i parken bakom Vergelegens vackra 1700-talshus. Byggnaden hyser i dag ett museum och en restaurang. Framför den står fem kinesiska kamferträd, som är jämnåriga med huset och som 1942 fick status som nationalmonument.

Här provningsnotat för toppvinerna.

Vergelegen White 2007

I parken bakom huset provade vi först tre vita viner. Huvudnumret bland dem var Vergelegen White 2007, husets underbara, vita prestigevin, vars elegans och mjuka komplexitet förde tankarna till Graves. Druvorna är desamma, semillon och sauvignon blanc. Vergelegen skicklige vinmakare, André van Rensburg, har i olika årgångar använt olika proportioner av de två druvsorterna. I årgång 2007 använde han sig av 75 procent semillon och 25 procent sauvignon blanc. Det var cirka fem procent mindre semillon än i de tidigare tre årgångarna, men ändå med klar dominans för semillon. Årgång 2001 och 2002 hade omvända proportioner. Då var semilloninslaget endast 22 procent och i den 2008, som just buteljerats, är blenden 50/50 av de båda druvsorterna.

I den provade, ännu ungdomliga, 2007:an kunde man konstatera att de båda sorterna balanserade varandra väl - trots storleksskillnaden. Likheten med en bordeaux av hög klass är påfallande. Doften är präglad av citrusaromer, men som i alla stora viner är utspelet elegant återhållet. Även i smaken upplever man att det bakom den diskreta ytan döljer sig ett rikt, kraftfullt vin. Eken har accepterat dessa regler och trots att vinet jäst och lagrats i sammanlagt tio månader på bourgognefat av 100 procent ny ek rättar eken in sig i ledet och bidrar till den eleganta komplexiteten med mineraler, flinta och lätta tryffeltoner, som långsamt avlöser varandra i gommen. Efter ytterligare ett par år kommer vinet att djupna och den eleganta karaktären förstärkas och det är ingen tvekan om att det här vinet kan avnjutas i ytterligare minst tio år.

Vergelegen Red 2003

Det här vinet har sin röda motsvarighet i Vergelegen Red, det vin som i årgång 1998 och 2000 erövrade prestigefyllda Château Pichon Longueville Comtesse de La Lande Trophy som utdelas till världens bästa röda blend. Ingen annan producent har erövrat den trofén mer än en gång.

Klubbmedlemmarna provade årgång 2003, ett vin gjort på 76 procent cabernet sauvignon, 16 procent merlot och 8 procent cabernet franc. Om det vita systervinet påminde om en riktigt god bordeaux kan det här vinet sägas vara förväxlingsbart med en god médoc. Den djupt rubinröda färgen med sin nästan ogenomträngliga kärna; doftregistret med svarta vinbär, nyvässad blyertspenna, kryddor och inslag av viol, mynta, lakrits och kaffe. Smaken är ännu ganska stram, men den rika frukten lovar fin utveckling under många år ännu. Fatkaraktären är tydlig - 20 månaders lagring på 100 procent nya, franska ekfat har satt tydliga spår. Vinet är trots allt förvånansvärt tillgängligt redan nu, men den läckra frukten, tanninstrukturen och den fina syran lovar god belöning för den som har tålamod (och anständig lagringsmiljö).

Vergelegen Red 2003 finns tillgängligt på Systembolaget för 295 kr.

Vergelegen V 2001

Efterhand som Vergelegens vingårdar ökade i ålder och potential växte tanken på ett prestigevin fram hos André van Rensburg. Helst skulle han vilja göra ett rent cabernet sauvignon-vin, men när han i årgång 2001 tillverkade sitt första Vergelegen V tyckte han att stockarna ännu var för unga för att även i de bästa lotterna i vingården Rondekop producera tillräckligt bra kvalitet för ett druvrent vin. Premiärblandningen gjordes på 91 procent cabernet sauvignon, 8 procent merlot och 1 procent cabernet franc.

Det var detta vin medlemmarna i Club VinUnic fick prova.

Den mörkt rubinröda färgen visade ännu inte att glaset innehöll ett mognare vin. I doften fanns däremot den komplexitet man finner hos en god, mogen bordeaux: cassis, blyertspenna, kryddor samt röda och mörka bär. Den komplexa, fylliga och finessrika smaken hade allt på plats och i god balans. Tanninerna var sammetslena, syran perfekt och djupet i vinet beundransvärt. En fingervisning av vad som kan komma att hända när vingårdarna fått ytterligare några år på nacken.

Vergelegen V 2004

Under vistelsen i Stellenbosch bodde Club VinUnics resenärer på Kleine Zalze, där det förutom de fina hotellrummen också finns en golfbana och tre restauranger. En av dem heter Terroir, en opretentiös restaurang, som kammade hem titeln "South African Wine Tourism Restaurant of the Year 2006". På vinlistan fanns Vergelegen 2004 (gjord på 90% cabernet sauvignon, 7% merlot och 3% cabernet franc) och några av medlemmarna valde detta vin till sina måltider och kunde konstatera att även här fanns komplex doft av svarta vinbär, ceder och blyertspenna. Efter en stund i glaset kompletteras dessa nyanser av hallon, mörka körsbär, kryddor och en aning vilt. Smaken är koncentrerad, men redan elegant med fina tanniner, som efterhand mjuknar ytterligare i glaset. Det är ännu ett mycket ungt vin, men den fantastiska frukten, tanninerna och syran pekar mot en lysande utveckling under många år. Ett lyxigt vin med lång eftersmak. Perfekt till vilt eller rätter av mörkt kött.

Vergelegen V 2005

När klubbmedlemmarna avslutat provningen i parken tog André van Rensburg emot på taket till vineriet. Han utvecklade sin vinmakerifilosofi och bjöd också på en politisk beskrivning av Sydafrikas situation. En personlig beskrivning, målad i skarpa färger. När han hörde att gruppen provat årgång 2001 ville han gärna visa vad vingårdarna nu kunder erbjuda, fyra år senare. Så han rekvirerade snabbt några buteljer av Vergelegen V 2005 för provning på taket till vineriet. Vinet är gjort på 94 procent cabernet sauvignon, och vardera tre procent av merlot och cabernet franc.

Detta unga vin har nyligen buteljerats efter två års fatlagring, följd av ytterligare 18 månader på butelj. En spännande konrast till den mognare 2001:an. Vilken frukt! 2005 är en bra årgång och den skimrande rubinröda färgen gav redan den signaler om ungdomligt temperament. Doften attackerade med ung, varm fruktighet och massor av cassis, kryddor, blyertspenna och cigarrlåda med inslag av hallon och körsbär. Smaken dominerades av den koncentration som fanns i såväl frukt som tanniner, men vinet var ändå förvånansvärt drickvänligt trots sin bångstyriga ungdomlighet, vilket naturligtvis är en effekt av skickligt, modernt vinmakeri. Bli inte förvånad om denna yviga tonåring om några år har förvandlats till en elegant, distingerad personlighet med de sammetsmjuka tanninernas oemotståndliga charm.

I Sverige finns enstaka buteljer kvar på Systembolaget av Vergelegen V, såväl av årgång 2003 som 2004.

Att Prowein-mässan i Düsseldorf hör till de bästa vinmässorna i världen kan nog de flesta i vinbranschen hålla med om. Men vad är det som gör att en mässa upplevs som bra kontra dålig?

Tidigt i måndags ringde väckarklockan kl 05:00 och undertecknad begavs sig till Arlanda för att flyga direkt till Düsseldorf. Med på planet fanns stora delar av Sveriges vinbransch. Tanken har flera gånger slagit mig; tänk om vi skulle råka ut för en olycka, då skulle vinbranschen vara många glada vinpersoner fattigare... Nu gick flygresan perfekt och vi landade i tid. Tyskland är känt för sin ordning och det genomsyrar det mesta. Från att vi landade var jag inne på mässan efter ca 30 min, helt fantastiskt! Dagen gick fort med massa möten, oändligt många provade viner och spännande influenser.

Kvällen var bokad sedan länge där jag blivit inbjuden till middag med Ch Ste Michelle och Dr Loosen. Middagen hölls av någon anledning i Oberhausen, ca 3 mil utanför Düsseldorf. Mina förhoppningar var att få avnjuta riktig tysk mat, helst Schweinehaxe eller något dylikt men så blev det icke. Istället bjöds det på 15 smårätter, de flesta goda men besvikelsen infanns sig ändå lite grann. I vanlig ordning bjöds det på en mängd olika viner, allt ifrån ung tysk Riesling från 2008 till gamla årgångar av Leroy, t ex Nuit-St-Georges 1982. Vinet kändes tyvärr lite övermoget men en kul upplevelse att få prova.

Tisdagsmorgonen började på en utmärkt sätt med riktig tysk frukost. Om det är något tyskarna kan så är det just att ordna en bra frukostbuffé. Ägg, bacon, svamp, stekta tomater, fattiga riddare, färskpressad juice, osv, osv... Till slut var vi redo för dag två på mässan. Dagen förflöt lugnt, betydligt mindre folk än under måndagen men det vara bara skönt. Mötena med de producenter var åter igen givande och munnen kändes trött efter allt provande.

Mitt sug efter riktig tysk mat började nu bli kritiskt, längtan efter en stor Schweinehaxe var enorm. Min förhoppning var att få avsluta vårt besök i Düsseldorf på Brauerei am Fuchsen; kanske det bästa stället i stan om man vill äta traditionell mat. Tyvärr blev jag nedröstad av mina kollegor och istället avnjöts middagen på hotellet. Stefan, som ingått ett vad att från och med 1:a april och tre månader framåt gå ner 10 kg såg sin möjlighet att för sista gången njuta riktigt ordentligt och beställde en extra rätt mellan förrätten och varmrätten. Av någon anledning missuppfattades detta dock av servitrisen så Stefan fick kompensera detta med en ordentlig dessert. Jag var inte heller sen att hänga på! Till maten drack vi Robert Weil Riesling 2007 samt Cos d'Estournel 1998 Två fantastiska viner och kvällen kändes till slut bra, trots avsaknaden av den efterlängtade Schweinehaxen.

Nu är vi på väg till Verona för att besöka Vinitaly. Tyvärr är planet försenat men förhoppningsvis hinner vi med vår connection i München.

Christian Havervall

Jadots viner kan lagras länge, något som vinerna i provningen verkligen visade. Vinmakare under alla dessa år har varit Jacques Lardiere, han har varit konsekvent i sin filosofi över åren och jäst vinerna länge vid hög temperatur. Vinerna lagras på ekfat i 13-18 månader, hur länge beror på årgångens stil och kvalité. Mellan 20-40% av faten är nya.

1985 Chambertin Clos-de-Bèze (Domaine Louis Jadot)

Fin, läcker mogen, relativt stor söt PN doft. Fin, strukturerad smak, med mycket liv i. Rejält bett, fin, frukt och bra tanniner. Gott 93 p. Moget nu men håller sig nog på topp i flera år till

1990 Clos Vougeot (Domaine Louis Jadot)

Fin, stor, seriös Pinot Noir ton. Kraftfull, stor, stram smak, rätt tuff. 95 poäng. Drick 2012-2020.

1997 Charmes-Chambertin (Maison Louis Jadot)

Fin fräsch lätt Bourgogne doft. God, relativt lätt ung smak. Bra! 91 poäng. 2010-2015

1999 Beaune Theurons Domaine Gagey (Jadot)

Ren, fin, fräsch Pinot/Bourgogne ton i doften. Läcker lätt och god, bra karaktärsfull Bourgogne av lite lättare slag. 92 poäng. Nu - 2013

2005 Bonnes Mares (Domaine Louis Jadot)

Stor, fin, läcker och aromatisk doft. Fint balanserad smak, frukt och struktur. 96 poäng. Kan lagras mycket länge. 2015-2030

2003 Bonnes Mares (Domaine Louis Jadot)