Fyra Champagner som briljerar




Sushi och Champagne är en lyckad kombination. Vi inledde med en alldeles strålande magnumflaska av Louis Roederer Vintage 1979. Mogen, fruktig, aromatisk och mjuk doft utan antydan till champinjoner, som så ofta dominerar i en äldre mogen champagne. Smaken är mjuk, med fin syra, lång aromatisk och läcker. Denna flaska kan säkert lagras i minst 10-15 år till, men varför vänta? Troligtvis är den på topp nu. 97 poäng

Nästa Champagne är den första i en rad av vingårdsviner som sedan 1995 lanseras av Jacquesson. Corne Bautray 1995, en premier Cru från byn Dizy, kommer från en sydöst sluttning som 1960 planterades med Chardonnaystockar. Vinet är jäst i ekfat och är ofiltrerat, vilket de är ensamma om i Champagne. Endast 703 flaskor tillverkades. Champagnen är helt torr, ”Non Dosé”, och avskiljdes från gästfällningen i november 2002. Doften är läckert Chardonnayaktig med viss mognad. Ungt, balanserat och smakrikt. Torrt, men ändå mycket balanserat. Utan tvekan har Jacquesson haft tillgång till exceptionellt råmaterial. Deras vision att göra Champagne helt utan tillsatt sötma fungerar verkligen i denna Champagne. Drick nu och 10 år framåt. 93 poäng.

 Jacquesson står även för nästa Champagne. Vauzelle Terme 1996, en Blanc de Noir från grand crubyn Ay är en riktig tungviktare. Årgångens syra friskar upp och ger vinet en exceptionell elegans. En riktigt stor champagne, ännu ung, med enorm potential. Vingården planterades 1980 och har ett perfekt sydläge. 1490 flaskor producerades av denna Champagne, som jästs på demi-muids.  Degogerad den 28 januari 2004, med 3,5g sötma per liter, vilket ger beteckningen extra brut. Den här champagnen är för långlagring, 2012-2030, 97 poäng.

En mogen, kanske lite för mogen, Cuvée William Deutz 1990 är nästa sushivin. Även om mognaden har gått lite långt är detta en mycket bra champagne. Stor, aromatisk, mogen doft med lätta svamptoner. Pinottonerna dominerar. Smaken är mjuk, mogen och med fin koncentration. Drick nu, 93 poäng.


4 stora viner

Igår kväll grillade vi tillsammans med några vänner. En flaska Champagne Jacquesson Signature 1990 inledde kvällen och den visade sig var ung, pigg och relativt kraftfull. Torr, med cirka 4 grams dosage per liter. En Champagne med positiv framtid. 95 poäng.




Till den grillade kycklingen som serverades med wokade grönsaker drack vi Ciacci Piccolominis Brunello di Montalcino Vigna Pianrosso 1997. En härlig Brunello, som fortfarande känns ung med stor utvecklingspotential, 94 poäng. Nästa vin var The Armagh 1996 från Jim Barry i Clare Valley, Australien. Fint mogen med en exceptionellt stor doft av bär och eukalyptus. Smaken är rund, fint fruktig och fina nyanserade tanniner. Vinet har precis fått en viss mognadston och är elegant och läckert. 100% Shiraz, 96 poäng..



Cote Rotie La Turque 1994 från E. Guigal fick sträcka ut rejält för att matcha The Armagh. Doften är fruktig, pepprig och stor. Smaken är härligt fruktig, relativt ung och med massor av nyanser av choklad, peppar och mörka bär. Medelfylligt till fylligt med mjuka tanniner. 95% Syrah och 5% Viognier från Cote Brune i Cote Rotie. Drick nu och 10-12 år framöver, 96 poäng

Norra Rhone 2005

Världsmästaren initierade denna provning ."Undrar hur Chapoutiers toppviner från 2005 står sig mot Guigals dito" sa han en dag då jag mötte honom. Vi får väl prova dem och själva bilda oss en uppfattning sa jag. Sagt och gjort. I början av juli satt sju förväntansfulla herrar och en dam och väntade på att de första vinerna skulle serveras. Vi provade vinerna halvblint, dvs vi kände till alla de viner som skulle provas (trodde vi!) men inte alls i vilken ordning.


Två vita serverades. Det första vinet har en superbt elegant och mycket stor och läcker doft av vita blommor, vita vinbär och persikor. Smaken är balanserad, mycket fyllig, elegant, mycket komplex och förvånansvärt lätt för att vara Guigal eller Chapoutier. Mineralisk, exceptionellt lång eftersmak, 97 poäng Eftersom jag trodde att Chapoutiers viner skulle vara extremt koncentrerade och tunga, så var jag övertygad om att detta då måste vara Ermitage Ex Voto Blanc 2005 från Guigal. Fel, de elaka personerna som hade blandat vinerna hade smugit in en 2005 Hermitage Blanc från JL Chave.


Nästa vita vin är helt annorlunda i stilen. Doften är extremt stor, maffig och superkoncentrerad med hög alkoholhalt och torkad frukt. Smaken är lika enorm med tung, tung frukt och  botrytiston. Lite lätt oxidation, som de vita vinerna från Hermitage ofta får, maffigt och oljigt i stilen. Potent, men inte så balanserat och gott idag. På sikt bör detta bli ett mycket stort vitt vin om allt faller på plats. Jag gissar att detta är ett av de vingårdsbetecknade vita vinerna från Chapoutier och det är det. 100% Marsanne, 2005 Ermitage Le Meal från Chapoutier har framtiden för sig. 96 poäng?


Första ronden mellan Chapoutier och Guigal gick oväntat till Chave.


Dags för den första röda flighten. Har någon lagt in ett helt okänt vin även bland de röda? Man kan misstänka det då det första vinet inte lever upp till förväntningarna. Cote Rotie La Mordoreé 2005 från Chapoutier är provningens svagaste vin. Det är inte alls dåligt, men det är rejält frånsprunget av de övriga 3 vinerna i flighten. Doften är medelstor, fin elegant och med tydliga Syrahtoner. Smaken är relativt koncentrerad, med fin frukt, elegant och relativt lång smak. 92 poäng


Nästa vin är däremot exceptionellt. Magnifik, stor doft med toner av rökt kött. Torkad frukt och söta bär samt en lätt ekfatston. Smaken är koncentrerad, tät, läcker och maffig men med stor elegans och fantastisk längd. Vi gissar på Cote Rotie La Mouline 2005 men när det i efterhand avslöjas att det är Guigals Cote Rotie Chateau d'Ampuis 2005, så blir vi mäkta förvånade. Så här bra har då inte jag uppfattat att vinet har varit vid de tidigare tillfällena då jag har provat det. Blindprovning är kul och lärorikt och de 98+ jag satte i poäng får stå kvar i protokollet. 2015-2030


Det tredje röda vinet är ännu mer koncentrerat jämfört med det föregående. Enorm Syrahdoft, komplex, fin och läcker. Smaken är maffig, läcker och elegant och påminner om det föregående vinet, men det är mer av allt. Oändligt lång smak med rejäla tanniner. Jag gissar på E. Guigal Cote Rotie La Turque 2005, och det stämmer. 100 poäng, 2020-2040


Det fjärde vinet är rejält strävt och har en enorm fruktkoncentration med massor av mineraler och rökt kött. Precist, läckert och oändligt långt. Ingen ekton varken i doft eller smak. Påminner lite om föregående vin, så jag gissar på E.Guigal Cote Rotie La Landonne 2005. Rätt. Ett vin för lagring i 30-50 år. 99 poäng


Den andra ronden, Cote Rotie, gick solklart till E. Guigal.


Fyra nya röda viner serveras. I glas nummer ett finner vi en mineralrik, fin och komplex doft. Extremt stor, lite dammig i stilen. Stram, koncentrerad, elegant, slank och mycket lång, storartad smak. Rökig och svartavinbärsosande med total avsaknad av ek. Chapoutiers Ermitage l Pavillon 2005 är en storartad Hermitage med enorm potential. För ung för att drickas idag, lagra det i 15-30 år. 97 poäng


Nästa vin påminner om det närmast föregående men är ändå bättre. Doften är läcker, snygg och komplex med djup, tät frukt. Smaken är fruktkoncentrerad, mörka skogsbär dominerar. Otroligt koncentrerat med härligt mineralrik, stram och tanninrik smak. Eftersmaken är fantastisk, ren och precis. Ermitage l'Ermite 2005 från Chapoutier imponerar storligen. 100 poäng, 2025-2050


Det tredje röda i denna flight sticker ut med en doft som avviker, men inte negativt. Jag sätter min tredje 100 poängare denna kväll och börjar undra om jag inte håller på att bli för entusiastisk? Men provningsnoteringen säger allt. Superduper doft med fantastiska aromer. Helt enkelt otroligt imponerande och stor. Smaken är lika fantastisk, stram, otroligt koncentrerad, lång och med fin syrlighet som biter ifrån i munnen. Detta är ingen Hermitage, det är uppenbart. Viognier finns bara i Cote Rotievinerna och det är uppenbart att detta är det saknade vinet som inte fanns med i den inledande Cote Rotieflighten. Cote Rotie La Mouline 2005 från E. Guigal kan drickas nu men helst skall den lagras i 10-12 år och därefter håller den sig nog på topp i minst 25 år till. 100 poäng!


Det fjärde vinet är maffigt, tätt, och med djup, koncentrerad frukt. Mörk smak med choklad, peppar, rök och torkad frukt samt lite svarta vinbär. Maffigt vin som har en oändligt lång, fruktig eftersmak med rejäla tanniner. Ermitage Ex Voto från E. Guigal tar upp kampen med Chapoutiers l' Ermite och når nästan ända fram. 99 poäng.


Den röda Hermitageflighten går knappt till Chapoutier.


Provningen avslutas med två vita viner, båda enastående. Ermitage La Ermite 2005 från Chapoutier har en parfymerad, läcker och mycket stor doft. Blommig! Smaken är supergod, läcker, fin och komplex med strålande mineralitet och hyfsad syra. 97 poäng


Det sista vinet snarlikt det föregående och har en doft som osar av vita blommor och persikofrukt. Maffigare än det föregående, med en mycket aromatisk, stor, läcker och fantastisk lång och fyllig, lätt smörig smak. Ermitage Ex Voto Blanc 2005 från E.Guigal står upp bra mot La Ermite och poängen från mig blir densamma, 97 poäng.


Oavgjort i den avslutande vita flighten.


En lärorik provning. Så här ser Robert Parkers topplista ut efter det att han provat vinerna från Norra Rhone. Guigal och Chapoutier dominerar stort!



2005

Guigal Cote Rotie la Landonne

100

Young


2005

Guigal Cote Rotie la Mouline

100

Young


2005

Guigal Cote Rotie la Turque

100

Young


2005

Chapoutier Ermitage l'Ermite

99+

Young


2005

Chapoutier Ermitage le Pavillon

98+

 

2005

Chapoutier Ermitage Cuvee de l'Oree

98

Early


2005

Chapoutier Ermitage le Meal Blanc

96

 

2005

Chapoutier Hermitage Vin de Paille

(96-98)

 

2005

Chapoutier Ermitage le Meal

96

Young


2005

Chave Hermitage Blanc

96

Early


2005

Guigal Hermitage Ex Voto Blanc

96

 

2005

Delas Freres Hermitage les Bessards

96

Young


2005

Rene Rostaing Cote Rotie Cote Blonde

96

Early


2005

Guigal Hermitage Ex Voto

(95-98)

Young


2005

Chave Hermitage

95+

Young


2005

Chapoutier Ermitage l'Ermite Blanc

95+

 

2005

Patrick et Christophe Bonnefond Cote Rotie les Rochains

94

Young


2005

Chapoutier Cote Rotie la Mordoree

94+

Young


2005

Chapoutier Hermitage Chante Alouette

94

 

2005

Chapoutier Ermitage les Greffieux

94

Early


2005

Guigal Cote Rotie Chateau d'Ampuis

(94-96)

Young


Zind-Humbrecht 2007

Domaine de Chevalier anordnar tillsammans med 7-8 andra vinproducenter ett av Vinexpos mer spektakulära arrangemang. Mingel i trädgården med massor av tilltugg samt en vinbuffé inleder kvällen. Därefter en varmrätt, sittande, med en ännu större vinbuffé och avslutningsvis erbjuds 50 olika franska ostar att välja bland.


Bland de viner som fanns att prova, stack tre ut speciellt. Domaine Zind-Humbrechts Riesling Clos Windsbuhl 2007 från Alsace har en fullständigt briljant doft. Stor, komplex och mineralisk. Smaken är krispigt ren med aromatisk, rik rieslingfrukt och rejäl syra. Knastertorr, lång och rik. 2012-2025, 96 poäng


Zind-Humbrechts Riesling Rangen Clos Saint Urbain 2007 från vulkanisk jord i södra delen av Alsace är ännu mer imponerande. Doften är magnifik, rik, söt Rieslingfrukt. Smaken är superbalanserad, oerhört koncentrerad, helt torr, och fantastiskt lång. Ett vin att spara i många år. 2015-2030, 97 poäng.


Vi kommer att ta hem dessa två viner från Zind-Humbrecht!


Domaine de Chevalier Blanc 1999 från Bordeaux är också fullständigt strålande! Doften är bra, men smaken är formidabel. Aromatisk, rik, med fantastisk frukt och ett rejält bett och läcker friskhet i den långa eftersmaken. Den här typen av vin brukar kunna sparas otroligt länge, men det är så gott idag att det kan vara svårt att inte öppna och dricka det idag. 2009-2025. 96 poäng


Och, vi fick smaka på Taylors Vintage Port 2007, ett fatprov som visar upp Taylors från sin allra bästa sida. Mycket, mycket lovande, ett portvin i absolut världsklass.


Gamla viner, kolla in denna länk!

http://dat.erobertparker.com/bboard/showthread.php?t=205512


Till och med Sveriges störste auktoritet på gamla viner, Mårten, skulle nog bli imponerad över uppställningen?

Middag med 105 år gammal Montrachet och mycket annat

Dagen innan midsommarafton bjöd Louis Jadot in alla sina importörer från 64 olika länder för att fira sitt 150 års jubileum. Dagen avslutas med en middag i deras nyrenoverade Couvent de Jacobins och maten görs på plats av en enstjärnig kock.


Till en terrin på duva och anklever serveras Louis Jadot Corton-Charlemagne 1979. Vinet har en klar och lysande gul färg. Smaken och doften är fantastiskt koncentrerad, mineralrik, intensiv och mycket vital och fräsch. Kryddig, komplex och välbalanserad. Inte en antydan till övermognad i detta vin som har en tydlig, typisk Corton-Charlemagnekaraktär. Den känns yngre än Montrachet 1982 som provade tidigare under dagen. 97 poäng.


Till samma rätt serveras också Louis Jadot Chevalier-Montrachet les Demoiselles från det svåra året 1983. Odlarna hade stora problem med gråröta och botrytis detta år och många röda och vita viner från Bourgogne är i det närmaste odrickbara. Inte detta vin! Doften är mycket stor med toner av mandel, honung och lite botrytis. Smakrikt, elegant och fylligt med fantastisk struktur och fina syror. Ett makalöst vitalt vitt vin med enorma proportioner. Rent och gott men det saknar lite av skärpan som finns i Corton-Charlemagne 1979. 94 poäng.


Två röda viner serveras samtidigt till kalvfilé med rödvinssås, sniglar och grönsaker. Louis Jadot Musigny 1959 är vinifierat av Comte de Vogue och serveras ur en magnumflaska. Doften är fruktig och stålig med något övermogen ton. Smaken är komplex, läcker, mogen, söt och relativt fyllig. Ett elegant vin med lite svalare stil. Fint mogen, lång och fin eftersmak men märkligt nog kommer detta vin efter alla andra denna kväll. Märkligt med tanke på ursprung och årgång. 93 poäng


Det andra röda vinet är däremot utomordentligt. Louis Jadot Chambertin Clos de Beze 1947 i Magnum har en fantastiskt djup, tät, söt och kryddig doft med massor av söt frukt. Smaken är strålande, kryddig, vital, härligt mogen med fantastisk frukt, djup och syrabett. Läcker och mycket koncentrerad. Enorm eftersmak som rullar på i munnen. 99 poäng.


Regionala ostar serveras och till dessa två viner. Först det remarkabla och 105 år gamla vita vinet Louis Jadot Montrachet 1904. Går det att dricka ett så här gammalt vitt vin? Ja, ja och ja igen! Vinet är helt enkelt makalöst och i det närmaste perfekt! Smakar det då som en ung vit Bourgogne? Inte alls. Gyllengul, nästan orange färg. Exotisk doft av smultron, torkade aprikoser, marsipan och ost. Smaken har toner av russin och andra torkade frukter. Syran i vinet är fantastisk och eftersmaken är oändlig och i stort sett torr. Det är verkligen ett privilegie att få dricka ett så här unikt och gammalt vin som är så fantastiskt gott och vitalt. Ett historiskt ögonblick för oss som närvarade och jag kan bara sätta 100 poäng, allt därunder känns bara futtigt.


Det andra vinet som serverades till osten var rött, Louis Jadot Beaune Clos des Ursules 1923 Ett fantastiskt vin igen som faktiskt är lika bra eller kanske bättre än Chambertin Clos de Beze 1947. Lite nördinformation presenterades om vinet. Det är gjort av Louis Jadot från deras egna vingårdar i Louis Latours vineri. Clos des Ursules 1923 har en nästan osannolikt stor och vital smak med massor av frukt, syrabett och läcker otroligt lång eftersmak. Remarkabelt, unikt och det visar igen att man kan lagra Bourgogneviner nästan hur länge som helst, de blir bara bättre. Jadot släpper detta vin från år 2007 i en specialgjord magnumflaska med anledning av deras 150 års jubileum.


Hur kunde alla vinerna vara i så bra kondition? Svaret är att alla flaskor som öppnades inte var i toppskick, men Jadot serverade bara de flaskor som var i perfekt kondition. Ett 10-tal flaskor öppnades och kasserades av dessa historiska viner. Jadot håller kvalitetsflaggan högt även när det gäller dessa rariteter. /Claes


Korkdefekt, ibland kan den vara en fördel

För många år sedan var jag och en kollega på en berömd restaurang i Rhonedalen, La Pyramide i Vienne. Vi hade sett fram emot besöket en längre tid, La Pyramide är en av det moderna franska kökets födelseplatser och restaurangen hade nu vaknat till liv med nya ägare och fått  två stjärnor av Guide Michelin. Sommelieren i matsalen var en av de mest kända, han hade vunnit Europamästerskapet året innan. Väl på plats bestämde vi oss för ett antal rätter av högsta klass och därefter valde vi viner som passade till maten. Det röda vinet, en Hermitage 1985 från JL Chave provsmakades noga av Sommelieren och därefter serverade han vinet utan att låta oss smaka av vinet. Direkt när jag fick vinet i munnen tyckte jag att vinet var korkskadat och jag frågade min kollega vad han tyckte. Jo, han höll med, vinet var rejält korkskadat. Vi kallade till oss Sommelieren och sa som det var. Han såg minst sagt förvånad ut och sa att han trodde nog att vinet var korrekt, han hade ju provsmakat det. Vi bad honom då att smaka på det igen, och hans ansiktsutryck visade direkt att vi hade rätt. Han var mycket generad över det inträffade och bad tusen gånger om ursäkt, och så tillade han: " Jag och restaurangen skall inte göra sådana här misstag, vi bjuder på maten och vinet". Snyggt tyckte vi och tackade givetvis ja, en middag för tretusen kronor tackar man inte nej till.


Vad dricker man efter det att man druckit Montrachet 1966?

Jag fick frågan av en av bloggens läsare. Är du inte bortskämd efter besöken i Bourgogne och Ampuis? Jag svarade: "Jo, det är klart att jag får en del tillfällen att prova stora och gamla viner i mitt jobb som vinimportör, men samtidigt är det ju så, att det är trots allt är sällsynt att jag får dricka så unika och gamla viner som vi fick hos Jadot. 150 års jubileum hålls ju inte varje år. Och vardagen är arbete, arbete, arbete". Nå, vad dricker du då en vanlig kväll hemma frågade han igen? Svaret just idag är Pegaso, Barrancos de Pizzarara 2004 från Telmo Rodriguez i Spanien. Ett vin från oglamorösa Vino de la Terra de Castillla y Leon gjort från Grenachdruvan. Gott, med bra frukt och syra, perfekt till grillad kyckling. / Claes


5 årgångar Montrachet från Louis Jadot

I samband med att Louis Jadot bjöd in alla sina importörer från hela världen, så anordnade man också ett antal provningar. Fem årgångar, 1990 - 1959 från vingården Montrachet var inledningen, inte så pjåkigt får man säga. Montrachet är den vingård i Bourgogne som är mest berömd för att producera viner från Chardonnaydruvan. Vinerna är dyra, sällsynta och eftertraktade, totalt produceras det cirka 23.000 flaskor per år från ett femtontal producenter. Priset per flaska är hissnande, från 3000 till över 10000 kronor.



Jacques Lardier, vinmakare och geni hos Louis Jadot sedan 1973 ledde provningarna

Vi började med 1990 Montrachet från Louis Jadot som har en relativt ung, lätt gul färg. Doften är ung, komplex och med toner av hö, frukt och smörkola. Smaken är explosiv, mycket koncentrerad och med en läcker fräsch syra. Fantastisk frukt, extremt lång och komplex. Strålande vin. 96 poäng


Louis Jadot Montrachet 1982 är nästa vin. Enligt vinmakare Jacques Lardier så skördades druvorna med en sockerghalt som gav naturlig 13,6% alkohol. Fantastsik stor, söt läcker doft med nötter, marsipan och torkad frukt. Exemplariskt balanserad smak med fräsch, fin syra. Mycket lång fin eftersmak. 94 poäng




Louis Jadot Montrachet 1973 följer. Året gav en stor skörd av hög kvalité. Fantastiskt stor, söt, läcker, komplex och fin doft, fräsch. Smaken är helt enkelt fantastisk. Att ett 36 år gammalt vitt vin kan smaka så här! Smakrik, läcker otroligt lång eftersmak, vinet rullar på i munnen i minuter. Imponerande. 98 poäng.




Men 1973:an får sig en match av Louis Jadot Montrachet 1966. En varm årgång som enligt Jacques Lardier gav strålande vita viner. Gul, men inte gyllengul färg. Läcker, mogen, mycket stor doft av marsipan, nötter och aprikoser. Smaken är helt fantastisk, mineralrik och salt. Eftersmaken är otroligt koncentrerad, fräsch och lång. 99 poäng



En glad italiensk importör, även känd som vinmakaren och legenden Angelo Gaja

Det avslutande vinet, Montrachet 1959 kommer fån en okänd odlare. Vinet är mycket bra, men jämfört med de övriga fyra vinerna, så är det lite vekt. Bra, intressant vin med fin frukt och en lite fetare, oljigare struktur. 91 poäng


Claes


Midsommarafton på Chateau d’Ampuis

Familjen Guigal med den äldre generationen Bernadette och Marcel och den yngre, Eve och Philippe hade verkligen gjort allt för att erbjuda oss importörer som var på plats en magnifik upplevelse. Vi inledde med ett stort antal läckra smårätter på Chateau d'Ampuis terrass tillsammans med Condrieu La Doriane 2008. Ett matvin, det visade sig verkligen från sin bästa sida till maten.


En grillad hummer med små grönsaker och en smörig sås med grapefruktton gick strålande med de två viner som serverades. Bäst fungerade Ermitage Ex Voto Blanc 2006 men även den runda, generösa Condrieu La Doriane 2006 passade bra ihop med maten.


Lamm med tryffelsås var nästa rätt och till den serverades Cote Rotie La Mouline 2000, ett vin som till en början var lite slutet, men som verkligen blommade upp under kvällen. Stramt först, sedan generöst och aromatiskt, 95 poäng. Till denna rätt fick vi också Philippe Guigals favoritvin, Cote Rotie La Turque 1999, ett storartat vin som kan drickas nu eller helst lagras i flera år till. Magnifikt var det, och helt klart värt ett högt betyg, 99 poäng.


Till osten serverades Cote Rotie La Landonne 1998, som briljerade. Fantastisk doft och en revansch för detta vin som var korkskadat i den stora provningen som tidningen Livets Goda genomförde. Doften är exceptionell med toner av mörka bär, tryffel och rökt kött. Smaken är minst lika imponerande, massor av frukt och rejäla taninner, 2012 -2035, 100 poäng.


Vi avslutade middagen med ett vin som Guigal gör för egen konsumtion, Hermitage Vin de Paille 2001. Sött och läckert med lätt botrytiston. Smaken är sammetslen. Ett stort sött vin, 96 poäng.


Midsommar hos Guigal, röda viner

Midsommarftons provning hos Guigal av nya årgångar fortsatte med de röda.



Det mycket uppskattade viinet 2011 Cotes du Rhone Rouge, som finns på Systembolaget, kommer snart i ny årgång, 2006. Nollsexan är mycket bra. Mer struktur än normalt men också massor av frukt. Doften är urläcker, där både Syrah och Grenach framträder. Smaken är rik på frukt och aromer och det balanseras med fina tanniner. Ett vin man kan lagra ett antal år om man vill. 88-89 poäng.

2005 Chateauneauf-du Pape finns nu i beställningssortimentet. Doften är mycket stor, med Grenachtoner, söta jordgubbar med balans av lite mörka bär. Koncentrerad, rätt stram smak med elegans och fina tanniner. Lång eftersmak. Lagra några år, 2012 - 2020, 92 poäng


Saint-Joseph Vignes de l'Hospice 2006 är ett stort vin från en liten vingård i en brant sluttning ovanför staden Tournon. Härligt stor doft av mörk choklad och mörka bär uppblandat med torkad frukt. Smaken är rik, elegant fyllig, relativt tanninrik och med toner av hallon, ek, rökt kött och choklad. Lagra gärna detta vin ett tag, det kommer att utvecklas väl. Drick 2013 - 2025, 93-94 poäng.


2005 är en toppårgång i norra Rhone och vi fick prova ett stort antal viner från denna årgång. Vinerna är koncentrerade och har rejäla tanniner. De skall lagras under många år och är inte speciellt lämpade för att drickas unga. Jag frågade Marcel och Philippe Guigal vilken årgång historiskt som man kan jämföra vinerna med och Philippe svarade 1985, möjligen 1995. Marcel ansåg att de låg väldigt nära årgången 1983 i stilen, en årgång som nu är fullt mogen, men som lätt kan lagras i 10-15 år till när det gäller Guigals toppviner.


Cote Rotie Brune et Blonde 2005 har en mycket fin kryddig typisk Cote Rotie doft. Aromatiskt. Smaken är medelfyllig, elegant och aromatisk. Lagra detta vin 4-5 år och drick det sedan från 2013-2022, 91 poäng


Cote Rotie Chateau d'Ampuis 2005 har en mycket stor doft med söta svarta bär, torkad frukt och lite choklad. Strålande aromatisk smak, komplex och lång med fin struktur och rejäla tanniner. Ett långlagringsvin, 95 poäng. Drick 2015-2030.


Cote Rotie La Mouline 2005 är ett exceptionellt vin på alla sätt. Enormt läcker stor doft. Smaken är aromatisk, rik, stram, mycket komplex och elegant. Lagras länge och blommar därefter ut till ett i det närmaste perfekt vin. 2015 - 2040. Svårbedömt idag, 96 -100 poäng




Cote Rotie La Turque 2005 har en ännu rikare och större doft än La Mouline. Fantastisk smak med stramhet och enorm längd, 2017 - 2040, 97-100 poäng


Cote Rotie La Landonne 2005 ger verkligen årgången ett ansikte. Enormt koncentrerad, tanninrik, stram och svårtillgänglig idag. 100% Syrah och relativt tuff vinifiering där jästhatten trycks ner många gånger per dag gör detta vin till en riktig långlagrare. 2025-2050, 95-100 poäng.


Ermitage Ex Voto Rouge 2005 följer i samma spår som La Landonne, möjligen är den lite rundare. Lagringskapaciteten är enorm, drick 2025 - 2050. 96-100 poäng.


Vi avslutade med ett fatprov av Cote Rotie La Turque 2007. Vinet har en generös, stor doft och relativt rund storartad smak. Massor av frukt, en årgång att dricka medan man väntar på nollfemmorna att mogna, 94-98 poäng.


Midsommarafton hos Guigal, vita viner

Inför Vinexpo, årets största vinmässa i Bordeaux, som började i söndags, hade familjen Guigal arrangerat en provning av alla nya årgångar. Provningen startade klockan 3 på eftermiddagen och som vanligt så sköter Philippe och Marcel Guigal allt själva. De korkar upp sammanlagt 19 olika viner som de själva serverar till över 60 personer. De sköter även markservice och tömmer spottkoppar och torkar upp. Trots företagets storlek och framgångar, så finns det inga divalater här inte. Provningen tar tid, men den är trevlig och sker i perfekta glas från Riedel.


Som vanligt blev jag mycket imponerad av deras vita viner och frågade mig själv varför de är så svårsålda. Är det bara för att vi tänker rött när vi hör regionen Rhone? I vilket fall, så är Condrieu 2008 från Guigal strålande. Annorlunda i stilen, till fördel för vinet. En sval, elegant smak med läckra viogniertoner. Typiskt och snyggt med bra syra. Ett vin för de nordiska marknaderna, mindre svulstigt och med mer syra än normalt. 92 poäng. Tänk på att dricka Condrieu ungt, inom 4 år från skörden.


Condrieu la Doriane 2008 är i en annan stil än vinet ovan. Exotisk, exceptionellt stor doft, fyllig, rik och ändå elegant. En strålande Doriane som kräver mat, stekt lax eller hummer sitter fint till detta vin. 96 poäng. Detta vin kan man lagra några år, det blir runt och fint med lite ålder. 2010 - 2014.


Hermitage Blanc 2008 kommer därefter. Jag älskar vit Hermitage och denna flaska är inget undantag. Som ung visar den upp toner av vita persikor och blommor i doften. Smaken är full av detsamma plus bär, nätter och äpplen. Mycket lång smak och bra syra. 93 poäng. Drick antingen 2009 - 2012 eller 2020 - 2030+


Hermitage Blanc Ex Voto 2006 är ett makalöst vin. Doften påminner om vinet ovan men är mer explosiv och större. Smaken är mjuk, exotisk, rik och fyllig. Lätta ektoner balanseras väl. Detta är den fjärde årgången som gjorts av detta vin. 96% Marsanne och 5% Rousanne är druvblandningen. 96 poäng+ Drick 2009-2011 eller 2020-2040.


De tre tråkigaste korkdefekterna

Att ett vin är korkskadat, det inträffar ju då och då. Och risken är tyvärr lika stor i ett dyrt som i ett billigt vin. Ibland är det extra tråkigt att råka ut för korkskada, speciellt när man öppnat ett vin som man sparat länge, som dessutom har blivit dyrt och eftertraktat.


La Tache 1989 var just ett sådant vin. Stefan hade tagit med sig sin enda flaska till en provning med mat som vi hade för fem-sex år sedan. Stämningen var på topp och alla såg fram emot det mogna och åtråvärda vinet. Det var extremt odrickbart, helt skadat av partiklar i korken som dödat vinet och gjort det till ett torrt, stinkande vin med jordkällarkaraktär. När jag började min vinkarriär, så trodde jag att ett vin skulle smaka så här om det kom från vissa områden. FEL, en Bourgogne skall aldrig stinka av möglig och jordig källare.


Gajas Sori Tildin 1990 var ett annat, också det den enda flaskan som jag hade. Jag hade med mig detta vinet till en provning och såg fram emot att dricka det. Det borde varit hyfsat moget, men det gick inte att avgöra eftersom korkdefekten tog över helt. Jag häromdagen med Angelo Gaja som gjort vinet och han sa att det inte är moget ännu, det behöver 4-5 åt till.


Cote Rotie La Landonne 1998 var det enda korkskadade vinet av de 23 årgångar som tidningen Livets Goda provade. Jag hade verkligen sett fram emot att prova 98:an, då det rankas högt. Robert parker ger vinet 100 poäng och menar att det är ett av de största viner som gjorts. Korkat och odrickbart, men jag hade turen att få dricka detta vin på midsommarafton 2009 hos producenten, E. Guigal, och där var vinet perfekt. Så här skrev jag när jag drack det:. Fantastisk doft och en revansch för detta vin som var korkskadat i den stora provningen som tidningen Livets Goda genomförde. Doften är exceptionell med toner av mörka bär, tryffel och rökt kött. Smaken är minst lika imponerande, massor av frukt och rejäla tanniner, 2012 -2035, 100 poäng.


Vad gör man då för att undvika korkdefekter? Skruvkork är det enkla svaret.

Rapport från Jadots 150 års jubileum. Lagra röd Bourgogne!

Ja, det är slutsatsen man drar efter det att vi har provat 5 mogna årgångar av Corton Pougets från Domaine Heritieres Louis Jadot. Jadot har ägt vingården i nästan 100 år och vem kan då bättre visa upp hur vinet utvecklas med lagring?


Corton är det billigaste Grand Cru vinet från Bourgogne och det brukar kosta 500 -650 kronor per flaska. För dessa pengar får man ett mycket lagringsdugligt vin som i stora årgångar utvecklas magnifikt.




Först i raden av årgångar är Corton Pougets 1993. Enligt vinmakare Jacques Lardier så var det ett svårt år med mycket röta i vingårdarna. Man tvingades vara mycket noga med att sortera bort ruttna druvor. Vinet är dock helt fritt från ruttna toner. Doften är fin, stor, lätt mogen med härlig Pinot sötma. Smaken är fantasiskt ren, precis och med fin koncentration, rejäla syror och måttliga tanniner. Rullande lång eftersmak, vinet överraskar positivt med tanke på årgången, 93 poäng, 2009 - 2020.




Corton Pougets 1989 kommer från ett varmt år med stor skörd. Vinet ger ifrån sig en mycket stor, läcker och komplex doft. Smaken är relativt mogen, komplex och med rejäl syra. Kan drickas nu eller lagras i många år. 93 poäng


1978 var ett stort år med låga skördeuttag. Jadot skördade mycket sent detta år, i början av oktober. Detta vin har jag druckit förut, för 7-8 år sedan på Cos Estournel i Bordeaux och det serverades då efter deras 1982: och överglänste faktiskt detta stora vin från Bordeaux. Nu imponerar vinet igen. Corton Pougets 1978 har en enormt stor, mycket söt Pinotdoft. Den läckra, fina smaken gör att vinet är svårspottat. 95 poäng. Drick nu- 2015.


Corton Pougets 1961 serveras ur en magnumflaska. Året gav en liten skörd med små druvor. Vilket vin! Exceptionellt stor superläcker doft med bett, DRC-Style. Otroligt vital, fruktig, superbalanserad smak. Fantastiskt lång eftersmak med det lilla extra av aromer och bett som gör en stor mogen Bourgogne, 2009 - ?, 98 poäng




Corton Pouget 1952 är också otroligt imponerande med en mogen, mycket stor och komplex doft. Smaken är mjuk, läcker, rökig och fruktig. Mycket lång balanserad eftersmak. Vitalt till tusen. Mycket imponerande! Drick nu, 95 poäng.


Claes


Maison Louis Jadot 150 år

Bourgognes historia är lång och delvis okänd. Man vet till exempel inte när druvan Pinot Noir planterades första gången och varifrån den kommer. Helt klart är dock att den fanns i Bourgogne under 1100-talet då munkarna startade kvalitetsodling på klostren i Cluny, Citeaux och Pontigny.


Chardonnay liksom Gamay är en korsning av Pinot Noir och den vita druvan Gouais och planteringar av dessa druvor skedde under 11- och 1200-talet. Ett avgörande steg i Bourgognes utveckling var när Philippe le Hardi, som var Duke av Bourgogne, bestämde att druvan Pinot Noir bara skulle få finnas i den norra delen, Cote d'Or och att Gamay enbart skulle få växa i den södra delen, nuvarande Beaujolais.


Maision Louis Jadot grundades 1859 under den period som i Bourgogne kallas den gyllene perioden för negocianter. Från början var de ett litet företag med vingårdar i Beaune, de allra första var Beaune Clos des Ursules, Theurons och Clos des Couchereaux.




Louis Jadot den andre fortsatte att köpa vingårdar, bl.a. Chevalier Montrachet les Demoiselles, Beaune Boucherottes, Corton Charlemagne och Corton Pougets. . 1985 tog man ett stort steg i företagets utveckling genom att köpa betydande vingårdar bl.a. i Chambertin Clos de beze, Musigny, Chapelle Chambertin, Bonnes Mares, Chambolle Musigny Amoureuses, Gevrey Clos St Jacques och Clos Vougeot.


Idag äger Louis Jadot cirka 80 hektar i Cote d'Or, 18 hektar i Maconnais och 75 hektar i Beaujolais. Därutöver har man ett stort antal långtidskontrakt med ett flertal odlare. Man sköter allt i vingården för dessa och skördar och vinifierar vinerna.


Jadot är också det enda företaget i Bourgogne som har investerat betydande belopp de senaste åren i nya vinerier bl.a. i det helt nya Celleir des Pierres Rouge i Givry. Syftet med denna investering är att öka kvalitén på sin Bourgogne Rouge som till 50% görs av druvor från området. Resterande del i detta vin kommer från Cote d'Or där man använder en stor del nerklassificerade druvor från toppvingårdar.


Jadot firar i år sitt 150 års jubileum och jag har haft glädjen att vara med om deras stora dag, dagen före midsommarafton. Vi inledde dagen med att plockas upp av en buss klockan 8.00 utanför hotellet för att därefter åka ner till deras nya vineri i Givry. Oturligt nog, så fungerade inte ventilation och luftkonditionering i bussen, så vi var ett 60 tal importörer från hela världen som anlände svettiga till dagens första övningar.


Innan lunch provade vi viner från södra Bourgogne där Bourgogne Blanc 2008 visade upp en elegant, rätt rik och kryddig doft. Fräsch, mycket fin smak med läckra aromer och en rikhet som saknades i en tidigare provad Macon Blanc. Hälften av vinet i vinifierat i 1-3 år gamla ekfat och resten i ståltank. Vinet håller en jämn och hög kvalité och det känns bra att kunna lansera denna nya årgång på Systembolaget i höst/vår? 88 poäng.


Dagen fortsatte med nya vineribesök och efterhand med mer och mer spännande provningar. Rapport kommer bl.a. om två vertikalprovningar; Montrachet 1990 till och med 1959 samt Corton Pougets 1993 till och med 1952.


Under kvällens middag drack vi bl.a Montrachet 1904 och Musigny 1959. mer om detta efterhand.


Fortsättning följer.... /Claes


RSS 2.0