Vinunics Viner

Dagen innan midsommarafton bjöd Louis Jadot in alla sina importörer från 64 olika länder för att fira sitt 150 års jubileum. Dagen avslutas med en middag i deras nyrenoverade Couvent de Jacobins och maten görs på plats av en enstjärnig kock.

Till en terrin på duva och anklever serveras Louis Jadot Corton-Charlemagne 1979. Vinet har en klar och lysande gul färg. Smaken och doften är fantastiskt koncentrerad, mineralrik, intensiv och mycket vital och fräsch. Kryddig, komplex och välbalanserad. Inte en antydan till övermognad i detta vin som har en tydlig, typisk Corton-Charlemagnekaraktär. Den känns yngre än Montrachet 1982 som provade tidigare under dagen. 97 poäng.

Till samma rätt serveras också Louis Jadot Chevalier-Montrachet les Demoiselles från det svåra året 1983. Odlarna hade stora problem med gråröta och botrytis detta år och många röda och vita viner från Bourgogne är i det närmaste odrickbara. Inte detta vin! Doften är mycket stor med toner av mandel, honung och lite botrytis. Smakrikt, elegant och fylligt med fantastisk struktur och fina syror. Ett makalöst vitalt vitt vin med enorma proportioner. Rent och gott men det saknar lite av skärpan som finns i Corton-Charlemagne 1979. 94 poäng.

Två röda viner serveras samtidigt till kalvfilé med rödvinssås, sniglar och grönsaker. Louis Jadot Musigny 1959 är vinifierat av Comte de Vogue och serveras ur en magnumflaska. Doften är fruktig och stålig med något övermogen ton. Smaken är komplex, läcker, mogen, söt och relativt fyllig. Ett elegant vin med lite svalare stil. Fint mogen, lång och fin eftersmak men märkligt nog kommer detta vin efter alla andra denna kväll. Märkligt med tanke på ursprung och årgång. 93 poäng

Det andra röda vinet är däremot utomordentligt. Louis Jadot Chambertin Clos de Beze 1947 i Magnum har en fantastiskt djup, tät, söt och kryddig doft med massor av söt frukt. Smaken är strålande, kryddig, vital, härligt mogen med fantastisk frukt, djup och syrabett. Läcker och mycket koncentrerad. Enorm eftersmak som rullar på i munnen. 99 poäng.

Regionala ostar serveras och till dessa två viner. Först det remarkabla och 105 år gamla vita vinet Louis Jadot Montrachet 1904. Går det att dricka ett så här gammalt vitt vin? Ja, ja och ja igen! Vinet är helt enkelt makalöst och i det närmaste perfekt! Smakar det då som en ung vit Bourgogne? Inte alls. Gyllengul, nästan orange färg. Exotisk doft av smultron, torkade aprikoser, marsipan och ost. Smaken har toner av russin och andra torkade frukter. Syran i vinet är fantastisk och eftersmaken är oändlig och i stort sett torr. Det är verkligen ett privilegie att få dricka ett så här unikt och gammalt vin som är så fantastiskt gott och vitalt. Ett historiskt ögonblick för oss som närvarade och jag kan bara sätta 100 poäng, allt därunder känns bara futtigt.

Det andra vinet som serverades till osten var rött, Louis Jadot Beaune Clos des Ursules 1923 Ett fantastiskt vin igen som faktiskt är lika bra eller kanske bättre än Chambertin Clos de Beze 1947. Lite nördinformation presenterades om vinet. Det är gjort av Louis Jadot från deras egna vingårdar i Louis Latours vineri. Clos des Ursules 1923 har en nästan osannolikt stor och vital smak med massor av frukt, syrabett och läcker otroligt lång eftersmak. Remarkabelt, unikt och det visar igen att man kan lagra Bourgogneviner nästan hur länge som helst, de blir bara bättre. Jadot släpper detta vin från år 2007 i en specialgjord magnumflaska med anledning av deras 150 års jubileum.

Hur kunde alla vinerna vara i så bra kondition? Svaret är att alla flaskor som öppnades inte var i toppskick, men Jadot serverade bara de flaskor som var i perfekt kondition. Ett 10-tal flaskor öppnades och kasserades av dessa historiska viner. Jadot håller kvalitetsflaggan högt även när det gäller dessa rariteter. /Claes

För många år sedan var jag och en kollega på en berömd restaurang i Rhonedalen, La Pyramide i Vienne. Vi hade sett fram emot besöket en längre tid, La Pyramide är en av det moderna franska kökets födelseplatser och restaurangen hade nu vaknat till liv med nya ägare och fått  två stjärnor av Guide Michelin. Sommelieren i matsalen var en av de mest kända, han hade vunnit Europamästerskapet året innan. Väl på plats bestämde vi oss för ett antal rätter av högsta klass och därefter valde vi viner som passade till maten. Det röda vinet, en Hermitage 1985 från JL Chave provsmakades noga av Sommelieren och därefter serverade han vinet utan att låta oss smaka av vinet. Direkt när jag fick vinet i munnen tyckte jag att vinet var korkskadat och jag frågade min kollega vad han tyckte. Jo, han höll med, vinet var rejält korkskadat. Vi kallade till oss Sommelieren och sa som det var. Han såg minst sagt förvånad ut och sa att han trodde nog att vinet var korrekt, han hade ju provsmakat det. Vi bad honom då att smaka på det igen, och hans ansiktsutryck visade direkt att vi hade rätt. Han var mycket generad över det inträffade och bad tusen gånger om ursäkt, och så tillade han: " Jag och restaurangen skall inte göra sådana här misstag, vi bjuder på maten och vinet". Snyggt tyckte vi och tackade givetvis ja, en middag för tretusen kronor tackar man inte nej till.

Jag fick frågan av en av bloggens läsare. Är du inte bortskämd efter besöken i Bourgogne och Ampuis? Jag svarade: "Jo, det är klart att jag får en del tillfällen att prova stora och gamla viner i mitt jobb som vinimportör, men samtidigt är det ju så, att det är trots allt är sällsynt att jag får dricka så unika och gamla viner som vi fick hos Jadot. 150 års jubileum hålls ju inte varje år. Och vardagen är arbete, arbete, arbete". Nå, vad dricker du då en vanlig kväll hemma frågade han igen? Svaret just idag är Pegaso, Barrancos de Pizzarara 2004 från Telmo Rodriguez i Spanien. Ett vin från oglamorösa Vino de la Terra de Castillla y Leon gjort från Grenachdruvan. Gott, med bra frukt och syra, perfekt till grillad kyckling. / Claes

Familjen Guigal med den äldre generationen Bernadette och Marcel och den yngre, Eve och Philippe hade verkligen gjort allt för att erbjuda oss importörer som var på plats en magnifik upplevelse. Vi inledde med ett stort antal läckra smårätter på Chateau d'Ampuis terrass tillsammans med Condrieu La Doriane 2008. Ett matvin, det visade sig verkligen från sin bästa sida till maten.

En grillad hummer med små grönsaker och en smörig sås med grapefruktton gick strålande med de två viner som serverades. Bäst fungerade Ermitage Ex Voto Blanc 2006 men även den runda, generösa Condrieu La Doriane 2006 passade bra ihop med maten.

Lamm med tryffelsås var nästa rätt och till den serverades Cote Rotie La Mouline 2000, ett vin som till en början var lite slutet, men som verkligen blommade upp under kvällen. Stramt först, sedan generöst och aromatiskt, 95 poäng. Till denna rätt fick vi också Philippe Guigals favoritvin, Cote Rotie La Turque 1999, ett storartat vin som kan drickas nu eller helst lagras i flera år till. Magnifikt var det, och helt klart värt ett högt betyg, 99 poäng.

Till osten serverades Cote Rotie La Landonne 1998, som briljerade. Fantastisk doft och en revansch för detta vin som var korkskadat i den stora provningen som tidningen Livets Goda genomförde. Doften är exceptionell med toner av mörka bär, tryffel och rökt kött. Smaken är minst lika imponerande, massor av frukt och rejäla taninner, 2012 -2035, 100 poäng.

Vi avslutade middagen med ett vin som Guigal gör för egen konsumtion, Hermitage Vin de Paille 2001. Sött och läckert med lätt botrytiston. Smaken är sammetslen. Ett stort sött vin, 96 poäng.

Att ett vin är korkskadat, det inträffar ju då och då. Och risken är tyvärr lika stor i ett dyrt som i ett billigt vin. Ibland är det extra tråkigt att råka ut för korkskada, speciellt när man öppnat ett vin som man sparat länge, som dessutom har blivit dyrt och eftertraktat.

La Tache 1989 var just ett sådant vin. Stefan hade tagit med sig sin enda flaska till en provning med mat som vi hade för fem-sex år sedan. Stämningen var på topp och alla såg fram emot det mogna och åtråvärda vinet. Det var extremt odrickbart, helt skadat av partiklar i korken som dödat vinet och gjort det till ett torrt, stinkande vin med jordkällarkaraktär. När jag började min vinkarriär, så trodde jag att ett vin skulle smaka så här om det kom från vissa områden. FEL, en Bourgogne skall aldrig stinka av möglig och jordig källare.

Gajas Sori Tildin 1990 var ett annat, också det den enda flaskan som jag hade. Jag hade med mig detta vinet till en provning och såg fram emot att dricka det. Det borde varit hyfsat moget, men det gick inte att avgöra eftersom korkdefekten tog över helt. Jag häromdagen med Angelo Gaja som gjort vinet och han sa att det inte är moget ännu, det behöver 4-5 åt till.

Cote Rotie La Landonne 1998 var det enda korkskadade vinet av de 23 årgångar som tidningen Livets Goda provade. Jag hade verkligen sett fram emot att prova 98:an, då det rankas högt. Robert parker ger vinet 100 poäng och menar att det är ett av de största viner som gjorts. Korkat och odrickbart, men jag hade turen att få dricka detta vin på midsommarafton 2009 hos producenten, E. Guigal, och där var vinet perfekt. Så här skrev jag när jag drack det:. Fantastisk doft och en revansch för detta vin som var korkskadat i den stora provningen som tidningen Livets Goda genomförde. Doften är exceptionell med toner av mörka bär, tryffel och rökt kött. Smaken är minst lika imponerande, massor av frukt och rejäla tanniner, 2012 -2035, 100 poäng.

Bourgognes historia är lång och delvis okänd. Man vet till exempel inte när druvan Pinot Noir planterades första gången och varifrån den kommer. Helt klart är dock att den fanns i Bourgogne under 1100-talet då munkarna startade kvalitetsodling på klostren i Cluny, Citeaux och Pontigny.

Chardonnay liksom Gamay är en korsning av Pinot Noir och den vita druvan Gouais och planteringar av dessa druvor skedde under 11- och 1200-talet. Ett avgörande steg i Bourgognes utveckling var när Philippe le Hardi, som var Duke av Bourgogne, bestämde att druvan Pinot Noir bara skulle få finnas i den norra delen, Cote d'Or och att Gamay enbart skulle få växa i den södra delen, nuvarande Beaujolais.

Maision Louis Jadot grundades 1859 under den period som i Bourgogne kallas den gyllene perioden för negocianter. Från början var de ett litet företag med vingårdar i Beaune, de allra första var Beaune Clos des Ursules, Theurons och Clos des Couchereaux.

Louis Jadot den andre fortsatte att köpa vingårdar, bl.a. Chevalier Montrachet les Demoiselles, Beaune Boucherottes, Corton Charlemagne och Corton Pougets. . 1985 tog man ett stort steg i företagets utveckling genom att köpa betydande vingårdar bl.a. i Chambertin Clos de beze, Musigny, Chapelle Chambertin, Bonnes Mares, Chambolle Musigny Amoureuses, Gevrey Clos St Jacques och Clos Vougeot.

Idag äger Louis Jadot cirka 80 hektar i Cote d'Or, 18 hektar i Maconnais och 75 hektar i Beaujolais. Därutöver har man ett stort antal långtidskontrakt med ett flertal odlare. Man sköter allt i vingården för dessa och skördar och vinifierar vinerna.

Jadot är också det enda företaget i Bourgogne som har investerat betydande belopp de senaste åren i nya vinerier bl.a. i det helt nya Celleir des Pierres Rouge i Givry. Syftet med denna investering är att öka kvalitén på sin Bourgogne Rouge som till 50% görs av druvor från området. Resterande del i detta vin kommer från Cote d'Or där man använder en stor del nerklassificerade druvor från toppvingårdar.

Jadot firar i år sitt 150 års jubileum och jag har haft glädjen att vara med om deras stora dag, dagen före midsommarafton. Vi inledde dagen med att plockas upp av en buss klockan 8.00 utanför hotellet för att därefter åka ner till deras nya vineri i Givry. Oturligt nog, så fungerade inte ventilation och luftkonditionering i bussen, så vi var ett 60 tal importörer från hela världen som anlände svettiga till dagens första övningar.

Innan lunch provade vi viner från södra Bourgogne där Bourgogne Blanc 2008 visade upp en elegant, rätt rik och kryddig doft. Fräsch, mycket fin smak med läckra aromer och en rikhet som saknades i en tidigare provad Macon Blanc. Hälften av vinet i vinifierat i 1-3 år gamla ekfat och resten i ståltank. Vinet håller en jämn och hög kvalité och det känns bra att kunna lansera denna nya årgång på Systembolaget i höst/vår? 88 poäng.

Dagen fortsatte med nya vineribesök och efterhand med mer och mer spännande provningar. Rapport kommer bl.a. om två vertikalprovningar; Montrachet 1990 till och med 1959 samt Corton Pougets 1993 till och med 1952.

Under kvällens middag drack vi bl.a Montrachet 1904 och Musigny 1959. mer om detta efterhand.

Fortsättning följer.... /Claes

Lite korta noteringar från en provning av rakt igenom superba viner.

Först tre Champagner av yppersta kvalité. Krug 1985 är strålande god, läcker och mogen med fin frukt och härlig syra. Håller länge än, 98 poäng. Nästa Champagne är en Salon 1969. Den är helt mogen, mycket pigg och vital med extremt lång eftersmak, 97 poäng.

Den tredje champagnen överglänser otroligt nog de första två. Jacques Selosse 1986 har en fullständigt enorm doft av soya, creme brulee, sake, jordnötter och risvin. Smaken är lika imponerande med enorm koncentration och fantastiska syror. 99 poäng.

Några vita viner följer där Vina Tondonia Rioja Gran Reserva 1964 visar hur länge ett vitt vin kan lagras och fortfarande vara riktigt intressant. Doften är stor och mycket speciell. Smaken är kraftfull, ung? komplex och med långa syror. Imponerande! 94 poäng

Laville Haut Brion Blanc 1974 är osannolikt bra. Doften är stålig metallisk och fruktig. Fantastisk stor smak, ung och vital, läcker och komplex. Stort vin, 98 poäng.

Tre röda viner kommer härnäst och de går inte av för hackor. Romanee-Saint-Vivant 1978 från DRC i Bourgogne är ett vin som jag har provat ett flertal gånger. Doften på detta vin är värd 101 poäng, minst! Stor, söt, mogen med toner av torkad frukt, soya, exotiska kryddor och jordgubbar. Smaken är också imponerande, men saknar lite struktur i denna flaska. 97 poäng.

Cote Rotie La Landonne 1988 från E. Guigal är ett legendariskt vin med exotisk, pyramidalt stor doft av rökt kött, torkade aprikoser och mörk choklad.. Smaken är perfekt koncentrerad och balanserad, fortfarande relativt ung och med framtiden för sig. Subtilt vin av världsklass. 99 poäng+

Skälet till att La Landonne 1988 inte fick 100 poäng var nästa vins klass. La Mission Haut Brion 1961 från Bordeaux är kanske det mest makalösa och bästa vin jag har provat. Enorm doft av frukt och lakrits, rökig och tjärig. Smaken är vital, fräsch, läcker och oändlig. Smärtsamt bra! 100 poäng+.

Det vi kallar gårdagens provning fortsätter.

Tre nya viner kommer in med väldigt olika karaktär. Först ett vin som doftar nya världen. Fantastiskt komplex och exceptionellt stor, med massor av aromer och lätt mognad. Smaken är närmast perfekt balanserad, extremt lång med fina mjuka tanniner. Ett mycket typiskt stort vin som de flesta tror kommer från Kalifornien, utom Stefan som spikar vinet. 1997 Nicolas Catena Zapata, från Argentina är ett vin som kan drickas nu eller lagras i minst 10 år till. 98 poäng.

Nästa vin har en pyramidalt stor doft, typisk Cabernet Sauvignon dominerat vin från Bordeaux med ungdom. Varför tar ni med fatprov skojar jag. Smaken är stram, superfruktig, maffig och elegant på samma gång. Eftersmaken är enorm. Frukt, bett och syror i en perefkt balans. Jag börjar ana vad vi har i glaset och säger: Mouton-Rothschild 1986. Rätt gissat! Det här är utan tvekan ett av de 10 främsta vinerna som gjorts under de senaste 30 åren. En solklar 100 poängare! Lagringspotential? Gissningsvis minst 30-40 år till.

Det sista vinet i provningen är moget och har en fabulöst läcker mogen Bordeauxdoft som domineras av torkad frukt, cederträ, och rök. Smaken är finessrik, läcker, slank och mogen. Imponerande för ett 48 år gammalt vin. Gruaud- Larose 1961 är vital och håller nog 5-10 år till. 95 poäng.

Provningen inleddes med en trevlig Champagne, 1996 Henriot, som visade sig vara fint balanserad, elegant men möjligen lite lätt för en 96:a. Snyggt, rent avslut. Bör nog drickas de närmaste 6-7 åren. Nästa Champagne var betydligt äldre. Per drog direkt till med att det här är nog en 73:a och det var det. Ingen kunde dock gissa sig fram till 1973 Blaison de France, från Perrier-Jouet. Färgen här är guldgul och moussen är fortfarande bra. Stor fin mogen doft med kastanjer och lite champinjoner. Smaken är mogen, fräsch och medelfyllig. En mycket bra mogen Champagne med fin balans och lång eftersmak. 93 poäng

Det första vittvinet hade en stor, fräsch mogen doft med lätta eleganta chardonnaytoner. Smaken är mycket god, stor, frisk och elegant. Komplext och stramt i Chablisstil. 1988 Corton Charlemagne, Bonneau de Martray överraskar genom att vara så vitalt. Färgen antyder inte det minsta att vi dricker ett 20 år gammalt vin. 94 poäng

1983 Chablis Le Butteaux från Ravenau har en gyllene färg och en doft som osar av botrytis, aprikoser, ylle och honung. Smaken är mycket torr och aprikoserna återkommer. Ett udda vin som har en stor, lång eftersmak Läckert. 93 poäng. Ingen i provningsgruppen gissar rätt.

Nästa vita vin är enklare att gissa. Vit Bordeaux säger jag direkt och Stefan fyller i med att detta måste vara enbart Sauvignon Blanc. Och han har rätt. 1983 Pavillon Blanc de Margaux har en exceptionellt stor, rökig och ekig doft. Färgen är märkligt nog ljus och ung. Smaken är bättre än doften och här är ektonen bättre i balans med frukten. Frisk, fräsch och bra. 93 poäng.

Fortsättning följer.....

Jag återkommer med en rapport om gårdagens provning, som verkligen var något att skriva om. Jag har lovat en av våra läsare att hålla igen med superlativen, men det kommer att bli svårt.

Vi provade följande viner helt blint:

• 1996 Henriot Champagne
• 1973 Blaison de France, Champagne Perrier-Jouet
• 1988 Corton Charlemagne, Bonneau de Martray
• 1983 Chablis Le Butteaux, Ravenau
• 1983 Pavillon Blanc de Margaux
• 2003 Romanee Saint Vivant, DRC
• 1990 Clos de la Roche VV, Ponsot
• 1999 Clos de la Roche, Dujac
• 2002 Cote Rotie La Mouline, Guigal
• 2005 Cote Rotie La Landonne, Rostaing
• 1997 Nicolas Catena Zapata, Catena
• 1986 Mouton Rothschild
• 2001 Clos de Caillou Reserve
• 1961 Gruaud Larose

Parker har gett några av vinerna 100 poäng, och blandningen av viner var riktigt intressant.

Claes 

Vinerna provades i januari 2009. Nollsexorna var buteljerade medan vinerna från 2007 fortfarande låg kvar i ekfaten.

2006 är en toppårgång med strålande djup, fin djup färg, rejäla tanniner och massor av frukt. En årgång att lagra länge. 2007 kändes öppnare och något mer utvecklade än nollsexorna. Kvalitén är hög, men jag sätter personligen ett plus för 2006. Hösten 2009 släpps 2006 på Systembolaget och 2007 ett år senare.

Echezeaux 2007

Mycket fin och stor, relativt utvecklad söt läcker doft. God fruktig smak med bra syror, mjuka tanniner och en lång elegant eftersmak. Mycket god med något torrt avslut. 2013-2020. 92-93 poäng

Echezeaux 2006

Fin djup färg, Mycket stor, söt, med underbar Pinot Noir arom. Fylligt, rätt kraftfull smak med massor av röda bäraromer uppblandat med asiatiska kryddor. Rejäla syror med bra bett i eftersmaken. Exceptionellt lång eftersmak. 2015-2025, 93-95 poäng

Grands-Echezeaux 2007

Fin, mycket stor, lite utvecklat doft, nästan i La Tache stil. Fruktig, delikat, fräsch och lång smak med fina runda tanniner. 2013-2022, 93-94 poäng

Grands-Echezeaux 2006

Fin djup, mycket typisk DRC ton i doften. Lite tobak finns bland alla bärtonerna. Sval, elegant och härligt fruktig smak. Mycket lång eftersmak och riktigt stiligt. Rent och klingande! 2015 - 2030. 94-96 poäng

Fortsättning följer....

Jag provade en flaska Catenas Vinas Altamira Vineyard 2002. Ett strålande vin på alla sätt. Men det bästa med detta vin är att det ingår i en låda om 6 olika viner, där dels den slutgiltiga blenden av Catena Alta Malbec 2002 ingår samt en flaska vardera av de fem olika vingårdslotter som ingår i Catena Alta Malbec. Och det finns fortfarande 6 lådor att beställa på Systembolaget. Artikelnumret är 50006409/1. (6 * 750 ml)

Tillbaka till Altamira Malbec Lote 1 2002. Vinet är fortfarande ungt med djup blåröd färg. Doften är mycket stor, koncentrerad med massor av björnbär, svarta vinbär och jordgubbar. Smaken är utomordentligt fin, fyllig med fina tanniner. Eftersmaken är härligt fruktig och balanserad. Strålande gott nu, men det håller sig säkert på topp i upp till 10 år.

Så här skriver Catena på baksidesetiketten:

"Altamira Vinyeardligger 1180 meter över havet i Consulta distriktet i Mendoza. Vingården har sandig jordmån med små inslag av lera och kalk. Temperaturen i vingården är ovanligt sval. Druvorna till detta vin har valts ut från Lote 1, en 6 hektar stor del där de bästa druvorna växer.

Provningen av de fem vinerna från Domaine de la Romanée-Conti skedde blint tillsammans med 95 andra viner gjorda av druvan Pinot Noir. DRC:s viner stack ut med sin egenartade stil med torkad frukt, soja och kanel.

1978 Romanée-St-Vivant (DRC)

Enorm, fantastisk, stor läcker mogen doft. Torkad frukt, multna toner med strålande sötma, soja och kryddor. DRC!! Fantastiskt smakrikt, fylligt och balanserat, med massor av struktur. Mycket lång, läcker eftersmak. Fortfarande vitalt men på slutrefrängen. 99 poäng.

1982 La Tâche (DRC)

Söt, fin PN ton, igen med typisk DRC stil. Mjuk söt läcker, men inte i närheten av 1978 . Romanée-St-Vivant i kvalité. Helt mogen smak från en lättare årgång. God fyllig och läcker. Börjar torka ut lite. Lång, typisk eftersmak 94 poäng

1990 Echezeaux (DRC)

Stor, härlig Pinot Noir med DRC sötma. Läcker. Smaken är strålande läcker med massor av frukt, kryddor och sötma. Bra mjuka tanniner och fina syror med bett. Lång eftersmak med ypperlig balans. 97 poäng. Moget nu men kan sparas i ytterligare 7-10 år.

1999 Richebourg (DRC)

Makalös, söt, läcker stor men lite sluten ung doft. Provningens bästa doft. Blåröd, mycket ung, tät färg. Smaken är mycket ung, tät och komplex med massor av frukt. Rejäla tanniner och syror. Superb balans och struktur med fantastisk lång eftersmak. Värlsklassvin. 100 poäng. Kan lagras mycket länge. Dricks optimalt 2015 - 2030.

2004 La Tâche (DRC)

Mycket stor, ung, fin Pinot Noir doft. Smaken är rund, aromatisk, precis och med hög syra. Intensiv, elegant smak med ypperlig balans. 2004 är verkligen en årgång som DRC har lyckats med. 97 poäng, 2015-2025.

Några av mina största vinupplevelser har varit mogna Shirazer från Australien. När de är unga, så uppfattas de ofta som för koncentrerade. Och med massor av söt frukt och rejäla tanniner, så avfärdas de av en del besserwissrar som oeleganta och dåliga. Ingenting kan vara mer fel. Några av vinvärlens största viner, som de mest snobbiga förståsigpåarna sågar, liknar faktiskt tekniskt Chateau Cheval Blanc 1947, ett av världens största viner någonsin. 1947 Cheval Blanc innehåller över 15% alkohol och restsötma. Så här skriver Michael Broadbent i Vintage Wine Companion: "Not only the most famous 1947,but, at its best, one of the greatest Bordeaux of all time."  6 stjärnor av maximala 5!

Här är exempel på mogna, superba Aussi Shirazer:

The Armagh 1990 från Jim Barry eller Hill of Grace 1990 från Henschke, två i stort sett perfekta viner, som skall drickas idag och 5 - 10 år framöver. Eller E&E Black Pepper Shiraz 1994, superbt moget, stiligt och elegant. En 1994 The Signature från Yalumba är idag strålande mogen med elegant, smakrik lång eftersmak. Som bäst är de flesta toppshirazer när de är mellan 10 -20 år gamla.

Just nu finns det gott om unga toppviner från Australien att köpa, passa på och lagra dem sedan i 10-15 år.

Jag tror att en del personers avoghet mot Australiska röda viner bottnar i okunskap, man har helt enkelt inte provat mogna Shirazer från downunder. Vinvärlden är rik, och mina egna favoriter kommer från alla hörn runt om på vårt klot. När det gäller röda viner så gillar jag; Bordeaux, Cote Rotie, Hermitage, Bourgogne, Barolo, Kalifornisk Cabernet, Shiraz och Pinot Noir, Pinot Noir från Nya Zeeland och Oregon, Australisk Shiraz och druvblandningar, Priorat, Toro och Ribera, Barbera, Toscanska viner, Catena, Chateauneuf du Pape, sydafrikansk Syrah och en hel del annat. Öppna ögonen, vinvärlden är rik på upplevelser. / Claes

Nu har vi haft igång vår blogg i drygt en månad. Skriver vi för mycket om vårt exklusiva sortiment? Eller för lite? Skall vi berätta mer om nya viner som kommer in i sortimentet eller skall bloggen bara handla om hur vinerna utvecklas efter hand? Kanske skall vi skriva mer om viner under 100 kronor!

Vad tycker ni?